Paulines

jag växte upp till en patetisk flicka
för mycket känslor
lätt till gråten
och svag som satan

fick mitt hjärta krossat på grund utav
min egen rädsla för att stå på mig
och för att förlora den jag älskade
(;fastän jag gjorde vad han ville så lämnade han mig ändå)

gick vidare

blev förälskad och älskad, fast återigen oälskad
när jag precis börjat lära mig att släppa
taget om tryggheten igen

gick vidare

trånar och åtrår
men håller mig stilla och fast
så att jag inte släpper taget förrän
jag lärt mig att stå på mig
och stå på mina egna fötter
utan att bli fälld av omogna hjärtan