herr Göteborg (Håkan Hellström)

det är tack vare dig hamnen är skön
du är trottoarerna
och hoppet i bilkön
du är kaffet i folks händer i mitten
av allén

och du är cigaretten en vinternatt
; du är musiken i mp3:n

det är tack vare dig drottningtorget är musik
du är höstlöven som faller
och nordstans kalabalik
du är det som väcker upp oss från
en sorg

och du är glassen en sommarkväll
; du är själen i Göteborg

ditt hus är blått och du är en tölp

våta trästaket och mina fingrar
fångar flisor när jag vandrar förbi i
röda gummistövlar

himlen är mörkare än ringarna kring
mina ögon och jag har inte sovit
på flera dagar

du lämnar meddelanden på min telefonsvarare
och säger att du aldrig slutat älska mig
men jag vet inte vem du är längre
jag har förpassat dig till ett stor svart hål
som hotar att svälja hela mitt sinne

jag skrapade i knäna när du knuffade mig
ur ditt hus med en sårad blick så jag anser
att det är min rätt att glömma bort dig

jag nöjer mig med mina flisor & stövlar
för det är mer än du någonsin kan ge mig
du är tom och jag behöver andas

kärlek är inte det viktigaste när man har en framtid att rå om


vem är du att tränga dig in bland mina
viktiga tankar och planeringar?
jag har inte tid för känslor och reflekteringar
eller ens drömmar i min proppfulla vardag
jag ska skriva
arbeten
och studera
och skriva sammanfattningar på tjugonio sidor
till morgondagens prov
och jag ska hinna
leva
äta
duscha
och andas emellanåt
men om du kommer och tar upp det
sista utrymmet så kommer jag att
tappa andan och falla
(men jag vill inte falla för dig)

liten igen

om du tittade på mig och log
som du gjorde då
allting skulle bli perfekt
men nu är det fel, bara fel och fel
varför blir det aldrig ?
varför blir det aldrig vi ?
så nu sitter jag här, dum och sårad
och fattar inte vaddetvarsomhändealls
vi var ju där, och nu här och det är helt fel
vi är inte ens på samma plats längre
du är långt borta och jag är fortfarande här
liten, skamsen, med hjärtat i handen som
du kastade tillbaka när du hittade en annan
otillräcklig, det var vad din blick sa
aldrig är jag bra nog åt dig, så jag får
sitta kvar här och le åt hur dum jag varit hela tiden.
Bortgjord, sårad, och liten igen, var ska jag ta vägen ?

RSS 2.0