Paulines

varje dag går jag till skolan
och ser fram emot att se dig
bara att få se dig
och låtsas att allt vore som förut
du och jag
det allra finaste som hänt mig

men jag vet,
jag vet innerst inne
att du inte tillhör mig längre
att jag inte kan kalla dig för
min pojkvän
att du aldrig mer kommer kyssa mig
att det närmsta dig jag kommer
är ett leende i korridoren


nu är allt ett kaos bland
tårar och minnen av ditt leende
försöker att sluta tänka på dig hela tiden
men jag är för svag.
och jag var så otroligt dum,
som trodde att jag kunde behålla något så fint som dig.