det är alltid någon som hamnar där, sånt väljer man inte.


man kan se,
på sättet hon rör sig

när hon cyklar på morgonen
med kläderna som var nya
och liknade de andras

att hon ville

när hon sitter på fönsterraden
i skolkorridoren
med blicken fäst på något så långt borta
men hon är inte som dom


hon kommer uppskatta sig själv en dag
när hon kommer till något nytt
där hon sträcker på sig
och man inte längre ser
den flickan

som gick ensam i åttonde klass.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0