det är konstigt hur tyst min yta är när allting skriker inombords.

jag vill
skära
skära
skära
skära
skära
skära
skära
SKÄRA
sönder min jävla kropp
ta bort allt som finns

alla små minnen av dig
som ligger precis under huden
som finns överallt



den där gränsen mellan sunt förnuft
och idioti,
jag tror att jag har klivit över den.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0