Paulines

jag skulle kunna leva på
att bara få känna din värme genom den där tjocka tröjan
alla dina små detaljer
dina smilgropar
& hårslingan som alltid föll i ögat

din hand i min
när jag för andra gången grät
i närheten av dig
(och ca tusen gånger när du inte såg)

att stå i kyla och regn
med dina armar runt mig
med huvudet mot ditt bröst
kan vara det finaste jag vart med om

din ovisshet om att min kärlek
inte kan ta slut
och hur jag går sönder inuti
varje gång jag ser din ryggtavla försvinna ut genom dörren

jag skulle kunna leva på
saknaden av allt vi hade



för vem skulle veta?
du har ju redan slutit dina ögon