Paulines

så satt jag och spände mig
pressade in naglarna i händerna
så hårt att jag nästan gick sönder.

allting för en liten sak
en liten känsla (i dina ögon)
som för mig är hela min värld

allt för dig.
all oro om hur du skulle göra
vad du skulle säga
om du skulle komma
och rädda mig.

du lyckas alltid putta upp mig överst
och sedan dra ner mig längst ner,
för till slut att placera mig i nån slags förvirring.

så undrar folk,
varför jag gör det här mot mig själv
när jag vet hur det slutar.

DU är anledningen. dududu.
och ingen annan.