i ögonvrån anar hon ett småleende från den som ville få henne på fall .


hans hand på
hennes lår

hennes ansikte tryckt mot kudden
hans mot hennes kind

det finns ingen tvivlan
i vad han vill
med henne

det finns för mycket tvivlan
i hennes hjärna
för att hon ska orka bry sig
och det finns inget längre
som får henne att vilja
skydda sig själv,

mot sig själv

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0