Paulines

jag tänkte att
kanske är jag inte dum
kanske är jag inte den allra fulaste flickan i världen
det kanske finns en pojk för mig där ute
som vill bry sig om mig och gå på promenader
när det regnar och hålla handen

men så ser jag dig
och det var ju du och jag
det är ju dig jag vill hålla i handen
och se dum ut tillsammans med
det var ju du som brydde dig om mig

nu ler du mot mig
men inte på det där sättet
som får mig vilja studsa
nej
utan det sättet
"jaha, det är nog bäst att jag ler så att hon inte börjar gråta eller något"
och så ser du sådär halvt sammanbiten ut

jag kan säga att, det får mig inte att vilja gråta mindre
för varje gång jag ser dig så känns det som att du håller
i mitt hjärta, ett hjärta av glas
och så många gånger som du tappat det
och jag säger tappat för jag tror inte att du kastade det
men det är sönder i vilket fall som helst.
och det gör jävligt ont.