Paulines

så sparkade jag av mig tygskorna
och sprang rakt ut i gräset
kände fukten och stråna
som kittlade under fötterna
jag kände

mitt springande övergick i snurrande
och jag snurrade bort alla tankar
och minnen och kvarglömda känslor
som alla tycktes påminna om dig

till slut föll jag ihop
som när man släpper alla plockepinn

jag bara låg
som om jag aldrig gjort något annat.
mina andetag som bildade
en tunn vacker dimma ovanför
mitt ansikte

här vill jag vara för alltid ropade jag
ropade tills alla orden var
tömda uttöjda och bortglömda
(som allt jag gav till dig)