Paulines

jag vet inte hur jag ska bete mig
hur jag ska prata
eller skratta
eller om jag ska gråta?
kanske ska jag bara vara likgiltlig,
som du.

och världen som ständigt vill påminna mig
om dig
jag kan inte ens tänka på en soffa,
utan att det kan kopplas till dig

så kommer skolkatalogen
med bilder
på världens finaste pojke
som inte längre är min.

och jag är så trött att fokusera på framtiden
"tänk framåt så blir det snart bättre"
MEN JAG KANSKE INTE VILL TÄNKA PÅ DEN JÄVLA FRAMTIDEN,
JAG KANSKE VILL LEVA I NUET
jag kanske vill vältra mig i elände och
vara mest patetisk och tragisk









eller så kanske jag inte hittar något värt att kämpa för