Paulines

gatlycktorna lyser upp en liten grusväg som ringlar sig
fram genom den numera glesa skogen
bladen har gjort sitt för det här året
och ligger nu
alldeles bruna och kalla under
våra fötter
där vi går

tystnaden är så total
förutom den svaga vinden som
är tillräckligt mycket  för att
blåsa mitt hår runt omkring mitt ansikte
och dina händer är alldeles vita
av kylan

oktober är här nu
och vi kan inte längre njuta av våra
sommarminnen utan måste
trycka undan dem likt
bladen under våra fötter
där vi går


jag springer ifrån dig
och skriker att vi ses,
vi ses så fort kylan drar sig tillbaka
och mörkret inte längre kväver oss
sedan stänger jag
dörren
och låser ute
höstens bitande kyla

*