ditt hus är blått och du är en tölp

våta trästaket och mina fingrar
fångar flisor när jag vandrar förbi i
röda gummistövlar

himlen är mörkare än ringarna kring
mina ögon och jag har inte sovit
på flera dagar

du lämnar meddelanden på min telefonsvarare
och säger att du aldrig slutat älska mig
men jag vet inte vem du är längre
jag har förpassat dig till ett stor svart hål
som hotar att svälja hela mitt sinne

jag skrapade i knäna när du knuffade mig
ur ditt hus med en sårad blick så jag anser
att det är min rätt att glömma bort dig

jag nöjer mig med mina flisor & stövlar
för det är mer än du någonsin kan ge mig
du är tom och jag behöver andas

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0