en storstad har många människor och vi försvann bland dem

i var vackrast i stan sa han
du&jag
men du fastnade på en spårvagn
och vi ses aldrig längre

sommardagar med fötterna dinglandes ovanför
vattenytan och en mp3 mellan oss
varsin hörlur
varsin version av den musik som vi försökte få
varandra att gilla

försöka hitta så många hello kitty-saker som möjligt
och diskutera håkans texter på promenad
längs magasinsgatan

men poptiderna är så långt borta nu
vi växte upp och ifrån varandra
alldeles för snabbt
för jag känner mig gammal nu
när jag kan se tillbaka på oss
i dåtid
när jag trodde att det för alltid skulle vara vi
i nutid

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0