Paulines

du brukade vara min vän
men nu kvävs jag av
stillheten och tomheten
för jag behöver
liv rörelse
och civilisation
men du är alldeles
tyst
och brunnspaken är tom
efter klockan åtta

jag blir ensam
vandrandes
letandes
efter någon annan som
kan radera tomheten
men älskling nu kan jag
inte andas din förorenade
luft längre

du vet att du alltid har
en plats i mitt hjärta
för vi har haft ett
förhållande så länge
men nu måste jag
ut i
världen och
få upptäcka nya
vidder och leva
lite mer
känna känslan av att
tappas bort i ett folkhav
att aldrig vara ensam

förlåt Göteborg men nu
finns här inget kvar för mig
för jag är trött på att
höra ekot av mina egna
fotsteg