Paulines

en ensam
saltig
vattendroppe söker sig nedåt
mot min haka och lämnar
ett fuktigt spår
som nästan är osynligt för ögat

ni ser det inte på mig,
det syns inte längre i min blick
men det fuktiga spåret
säger vad jag alltid
velat höra,
vad jag kämpat för

jag har sett mig själv naken
i speglen
har sett min själ som
den mörkaste plats
och mitt sinne som en domare
men inte nu

en ensam tår
sa vad jag alltid velat höra

att jag duger
att jag inte är mitt förflutna
eller mina misstag
att jag inte längre behöver
krympa när jag möter
min egen blick i spegln
att jag är lagad
att jag är

fri