Paulines

busschauffören spelar någon slags rockmusik

och jag snubblar ur bussen

in i regnet och hösten och

jag har glömt min ipod hemma

men det gör inget                        

för tankarna visslar runt i huvudet

och jag är alldeles distraherad
och märker knappt

tiggaren

och katten

och den felstavade skylten om lunchbuffén

som är så mycket billigare

jag skyndar mig, nästan springer

på trottoarerna men tankarna

hinner ändå

ikapp och tjatar om

att jag måste komma på det nu, jag måste

hitta min passion

och min glöd

för det är så många som slutar brinna på hösten

och jag kan inte bli en av dom

likgiltiga

som läser/jobbar/glider

utan att kämpa för något

utan att drömma

jag hittar trygga kullerstenar

och saktar ner och försöker

andas utan att frysa i lungorna

och tittar och tittar på

alla andra som sitter och fikar

eller köper nya skor

och vissa är som tagna ur gamla filmer och jag

ler mentalt

och ibland när det känns som att man kommer

hamna i ekorrhjulet hittar man

små

små

saker som triggar något därinne

och jag tvärstannade framför

affischen om lördagens utställning

och mitt hjärta sa stopp

du har något

du kanske inte har en passion

men

du har nyfikenheten och intresset

gå dit

titta, för det finns saker som du gillar

och kanskekanskekanske

kan de någon gång hjälpa dig

hitta din glöd

så att du inte blir en av de gråa

själarna som

fastnar och drunknar

i

hösten