Paulines

det är så meningslöst
när jag ler
när jag skrattar
dåliga skämt, jag skrattar bara

nu tror du att jag är glad
glad ?
jag undrar vad du vill
hur du vill att jag ska vara
för nu orkar jag inte med
alla drömmar om dig på nätterna
alla tårar för dig som inte går att stoppa

jag tryckte ner allt
tänkte att nu kan jag skratta lite
en gång bara
vara lite glad mår lite bra
men det gör ont nu
när jag skrattade åt dåliga skämt
när du såg på

nu vill allt bara explodera
och jag vill skrika
jag vill skrika att jag älskar dig
och du .. du
du kommer aldrig göra det
för det vet jag

och varje gång jag tänker på att jag aldrig mer
komma få känna dina armar runt mig
då går det sönder lite till inuti

jag var aldrig tillräckligt bra
jag var redan förstörd när du fick mig
men jag hade plåstrat
sytt några snea fula stygn
men nu hjälper inga plåster eller stygn i världen
nu är det slut
och jag är helt
ensam

jag skickade iväg försvaret,
skickade bort mina små soldater
'jag behöver inte er med' sa jag
'nu har jag honom, och ingen kan komma åt mig'

jag log och du log
förstod aldrig att du placerade in den
en bomb
en atombomb
så nära mitt hjärta att avståndet inte finns
jag trodde du var där,
jag trodde att du var tryggheten och lyckan

hela tiden höll du i den,
kontrollen
du hade kontrollen
allt som behövdes var att trycka på knappen
aktivera den

jag förstod ingenting förrän du
fingrade på knappen
jag såg hur du tryckte ner den
med förvirring i dina ögon





du krossade inte mitt hjärta älskling, du sprängde det .

åh hur jag önskar
att dina ögon skulle se på mig sådär igen,
så att jag blir helt varm


i hela kroppen.

men din blick är tom, utan ljud och utan liv
utan kärleken som jag en gång såg
när jag bara försvann in i dom.


jag vill bara ändra,
ändra på det som hände.
ändra på dina känslor
och ändra på mig själv.
så att du skulle kunna älska mig.

allting är så tyst utan dig.

håll om mig och säg att det bara var

den värsta drömmen





någonsin .

det är nu som
den här deppigheten, vad man ska säga
att vara ledsen
har övergått till illamående
min kropp reagerar

det är som att nån har lärt den
hur den kan hjälpa mig
fastän den är jag
jag tror att jag är två

varför kan jag inte bara skrika?
varför ligger allting under
så långt ner
och långt bort
jag vill bara skrika ut allt
få det ur min kropp
inte virvla runt i mitt huvud
inte multipliceras och adderas

slå mig tills allt rinner ut
tills det jobbiga inte finns där inne längre
slå sönder mig och krossa det onda
jag vill inte dansa runt i det längre
jag vill inte.

nu är det dags
att sätta på masken igen
alla orden som vill ut
kastar jag iväg


"hur mår du?"
jag mår bara bra.

ibland undrar jag om det är med flit
som du river ett litet sår
i mitt

hjärta.

jag vet jag vet jag vet jag vet inte
tycker om dig så himla mycket
och dumma drömmar, klart jag inte borde tro på dumma drömmar
det var ju bara en dröm.
ändå blir jag rädd, det är så självklart
jag med alla mina fel, jag som är så rädd
jag som börjar gråta när du ska gå hem.
jag som aldrig fattat att jag duger.
vill inte förlora dig.
kanske inte ens kommer göra det nu
är väl som vanligt min hjärna som spelar mig ett trick
som lurar mig och får mig att må dåligt
att gråta
att känna mig värdelös

jag hade LOVAT LOVAT mig själv att aldrig visa
att gömma det, att försöka vara normal
jag klarar det inte! jag vill bara att du ska hålla om mig
och säga att du tycker om mig jättemycket
jag kan inte förstå det själv, det går inte
du kanske tycker om mig, du lät ju inte förändrad.
vi pratade senast idag och du lät glad och bäst som alltid.
men mitt logiska tänkande fungerar inte.
snälla ring mig, hör av dig, hälsa på mig, håll om mig.

ibland önskar jag att jag vore mer korkad
och inte la märke till vissa saker
små små onödiga saker
som jag förstorar upp med mitt inbyggda förstoringsglas
en pytteliten kommentar som for ur din mun
den kanske inte ens var negativ
men i min hjärna, där kan en komplimang bli till en orsak för att gråta
jag vet inte varför jag gör det, eller ens hur
men det är så det går till, om du undrar varför jag blir ledsen
när du säger att jag ser väl helt okej ut.

vill du promenera med mig i regnet?
så kan vi hoppa i alla pölar
jag kan ta på mig den där fula regjackan
som jag alltid säger att jag hatar
så kan vi skratta åt hur hemska vi ser ut
när regnet har blött ner hela håret
så kan du slå till mig på armen på skoj
när jag säger att du inte ser riktigt klok ut.




eller så kan jag ju bara sitta här på mitt rum
och fundera på varför vi inte umgås som förut ..

som när vi är med varandra
och jag vet att du tittar på mig sådär sött
jag börjar alltid le

det tar alltid en liten stund
innan jag vågar pussa dig
fastän det är det bästa som jag vet

men det är lite mysigt
den där känslan
precis innan du kommer hålla om mig
när jag vet att du tycker om mig

som när vi stod och pratade
du tittade ut genom ditt fönster
och jag stod nedanför, på det blöta gräset
mina kinaskor blev genomblöta
och jag frös om händerna

men det är du värd,
för inget slår känslan jag får
när du tar min hand och ler
och jag vet att du är nöjd med mig.

som när vi är med varandra
och jag vet att du tittar på mig sådär sött
jag börjar alltid le

det tar alltid en liten stund
innan jag vågar pussa dig
fastän det är det bästa som jag vet

men det är lite mysigt
den där känslan
precis innan du kommer hålla om mig
när jag vet att du tycker om mig

som när vi stod och pratade
du tittade ut genom ditt fönster
och jag stod nedanför, på det blöta gräset
mina kinaskor blev genomblöta
och jag frös om händerna

men det är du värd,
för inget slår känslan jag får
när du tar min hand och ler
och jag vet att du är nöjd med mig.

JAG TAR INTE ÅT MIG AV VAD FOLK SÄGER
JAG ÄR STARK
JAG TAR INGEN SKIT OCH JAG BRYR MIG INTE


men egentligen, alla kommentarerna
dom har snurrat runt i mitt huvud som en tornado
och förstört mitt perspektiv på saker
jag vet inte vad jag tycker
jag vet inte vad som är min stil
jag vet inte vad som passar
jag vet inte vem jag är
jag vet ingenting
inte nu längre

om du sätter dig här brevid mig
så ska jag fläta in alla sommarens blommor i ditt hår
jag kan sminka dina ögon med höstens regn
pudra dina kinder med vårens knoppar
och måla dina läppar med vinterns kontraster
vi kan glida iväg på varsitt moln och bara
ha framtiden rakt framför oss
vi kan skratta och le åt allt dumt som
vi sagt och gjort, och lämna det bakom oss
vad som väntar bestämmer vi
det är vi, du och jag mot alla och mot framtiden.

Men det gör inget, det gör inget att ingen
ser när hon sitter på sitt rum och kramar
kudden hårdare än hon borde.
och om hon gråter, det gör inget.
för om ingen ser att hon gråter,
så vet ingen hur patetiskt och dum
hon egentligen är.
om han visste, om han visste hur det var
då finns det inget kvar.
men om ingen ser, då gör det inget.