ge mig ett kevlarhjärta
det var medvetet
som jag släppte in dig igen
lät dig komma igenom mina
ofärdigbyggda murar
(jag visste konsekvenserna
men valde att inte se dom.)
tänkte att kanske,
kanske kan du känna samma sak
kanske kan det fungera
kanske är vi
'gjorda för varann'
så jag släppte fram alla minnen
(det var ju du som tog upp det)
alla skratt och allt fint
som jag försökt trycka in
men,
du lämnade mig igen.
innan någonting eller ingenting
han hända.
du stack igen.
lämnade mig här,
med alla dumma och underbara minnen
och en miljard nya tårar.
i can't pretend it's allright
snälla sluta låtsas som att dina ord
inte gjorde ont alls!
sluta ge mig sånna blickar,
eller ett halvt leénde
för jag förstår inte vad du menar ändå
när jag ser dig ser jag bara
mitt lidande
och mitt trasiga
hjärta.
(inte kompismaterial)
"i don't need love, for what good can love do me?"
jag vet inte hur jag ska känna (igen)
när jag ser dig blir jag bara förvirrad
ska jag släppa fram allt och ge upp?
ska jag hålla tillbaka allt och forsätta kämpa?
kämpar jag alls? eller låtsas jag bara inte om det?
för egentligen så har jag,
som man lägger undan dom sakerna
i maten som man inte gillar,
lagt undan dig,
och alla underbara minnen.
(och allt som har med dig att göra)
inte för att jag inte gillar dig,
tvärtom.
kom hit tillbaks
"nu när du har mig förlorar du mig aldrig" .
det är lustigt hur ord kan skära som
knivar i genom ben och märg
OM DU BARA KUNDE ÄLSKA MIG IGEN
om
på flykt från den rätta vägen
så sparkade jag av mig tygskorna
och sprang rakt ut i gräset
kände fukten och stråna
som kittlade under fötterna
jag kände
mitt springande övergick i snurrande
och jag snurrade bort alla tankar
och minnen och kvarglömda känslor
som alla tycktes påminna om dig
till slut föll jag ihop
som när man släpper alla plockepinn
jag bara låg
som om jag aldrig gjort något annat.
mina andetag som bildade
en tunn vacker dimma ovanför
mitt ansikte
här vill jag vara för alltid ropade jag
ropade tills alla orden var
tömda uttöjda och bortglömda
(som allt jag gav till dig)
why leave her on her own?
jag vet inte hur jag ska bete mig
hur jag ska prata
eller skratta
eller om jag ska gråta?
kanske ska jag bara vara likgiltlig,
som du.
och världen som ständigt vill påminna mig
om dig
jag kan inte ens tänka på en soffa,
utan att det kan kopplas till dig
så kommer skolkatalogen
med bilder
på världens finaste pojke
som inte längre är min.
och jag är så trött att fokusera på framtiden
"tänk framåt så blir det snart bättre"
MEN JAG KANSKE INTE VILL TÄNKA PÅ DEN JÄVLA FRAMTIDEN,
JAG KANSKE VILL LEVA I NUET
jag kanske vill vältra mig i elände och
vara mest patetisk och tragisk
eller så kanske jag inte hittar något värt att kämpa för
hur jag ska prata
eller skratta
eller om jag ska gråta?
kanske ska jag bara vara likgiltlig,
som du.
och världen som ständigt vill påminna mig
om dig
jag kan inte ens tänka på en soffa,
utan att det kan kopplas till dig
så kommer skolkatalogen
med bilder
på världens finaste pojke
som inte längre är min.
och jag är så trött att fokusera på framtiden
"tänk framåt så blir det snart bättre"
MEN JAG KANSKE INTE VILL TÄNKA PÅ DEN JÄVLA FRAMTIDEN,
JAG KANSKE VILL LEVA I NUET
jag kanske vill vältra mig i elände och
vara mest patetisk och tragisk
eller så kanske jag inte hittar något värt att kämpa för
my inside is outside
en saknad av sommaren
och minnet av dig
(leéndes med armen runt mig)
kramar löser inte alla problem
för hon var alltid den gladaste
med mest idéer
och roliga påhitt
jag vet att hon nu
äter tabletter och
sätter på masken
så fort som dörren stängs bakom henne
jag vet att allting går fel
att hon stänger inne det
och låser
men nykeln i bakfickan
och det är så jobbigt
att se hur allt
har fallit i sönder
medans hon gick i det
hur mycket jag än försöker
pussla ihop det åt henne
så räcker inte
mina händer till
alice,
kan du inte komma på en såndär finurlig idé åt dig själv nu?
med mest idéer
och roliga påhitt
jag vet att hon nu
äter tabletter och
sätter på masken
så fort som dörren stängs bakom henne
jag vet att allting går fel
att hon stänger inne det
och låser
men nykeln i bakfickan
och det är så jobbigt
att se hur allt
har fallit i sönder
medans hon gick i det
hur mycket jag än försöker
pussla ihop det åt henne
så räcker inte
mina händer till
alice,
kan du inte komma på en såndär finurlig idé åt dig själv nu?
Mina känslor förföljer mig.
jag vet inte om jag vill gå
ensam
genom höstens vindar
jag vet inte om
alla regndroppar
kan dölja mina tårar
jag vet inte om jag kan
tappa alla mina känslor
såsom träden
tappar alla blad
men höstens kyla
har redan smygit sig in i min kropp
och kylt ner
den delen
som du en gång
älskade
ensam
genom höstens vindar
jag vet inte om
alla regndroppar
kan dölja mina tårar
jag vet inte om jag kan
tappa alla mina känslor
såsom träden
tappar alla blad
men höstens kyla
har redan smygit sig in i min kropp
och kylt ner
den delen
som du en gång
älskade
erbjuda sin kropp (& en liten bit av själen)
naken
ensam
liten
händer som
tar
smeker och slår
hårt stängda ögon
som inte vill se
eller veta
något alls
andetag
alldeles för nära inpå
dörren stängs,
hon sitter på kanten av sängen
vad är verklighet ?
Moln varar inte för evigt.
och inte heller dom nyss
gråtna tårarna
som fyllde min kudde
och gjorde
den
fuktig .
(en ständig påminnelse om ensamhet)
gråtna tårarna
som fyllde min kudde
och gjorde
den
fuktig .
(en ständig påminnelse om ensamhet)
det är alltid någon som hamnar där, sånt väljer man inte.
man kan se,
på sättet hon rör sig
när hon cyklar på morgonen
med kläderna som var nya
och liknade de andras
att hon ville
när hon sitter på fönsterraden
i skolkorridoren
med blicken fäst på något så långt borta
men hon är inte som dom
hon kommer uppskatta sig själv en dag
när hon kommer till något nytt
där hon sträcker på sig
och man inte längre ser
den flickan
som gick ensam i åttonde klass.
jag känner inte för att bygga upp allt igen, när det ändå rasar ner varje gång du ler .
jag kan inte riktigt finna orden
som säger allt
om alla känslor
för dig
du var som i en dröm
det var så som jag hoppats i smyg
när jag väl fick det,
förstod jag inte det förrän efteråt
nu
och jag vet inte hur jag ska kunna fylla
tomrummet
efter dig
inga pulver
inga sår
inga ord
kan sudda ut det som du målade dit
det fina, som du målade fram inuti mig
jag vet inte hur jag ska göra längre
när jag känner hur ensamt det är
när känslorna tar över
handlingarna
jag vill bara spola tillbaka tiden
jag vill ha dig här
med armarna runt mig
tryggheten
som du gav mig
kärleken
som säger allt
om alla känslor
för dig
du var som i en dröm
det var så som jag hoppats i smyg
när jag väl fick det,
förstod jag inte det förrän efteråt
nu
och jag vet inte hur jag ska kunna fylla
tomrummet
efter dig
inga pulver
inga sår
inga ord
kan sudda ut det som du målade dit
det fina, som du målade fram inuti mig
jag vet inte hur jag ska göra längre
när jag känner hur ensamt det är
när känslorna tar över
handlingarna
jag vill bara spola tillbaka tiden
jag vill ha dig här
med armarna runt mig
tryggheten
som du gav mig
kärleken
jag har alltid varit en dålig förlorare
så mycket känslor
och det var alltid en tävling mellan oss
"jag gillar dig"
"men jag gillar dig MEST"
nu sitter jag här
utan dig
och jag har vunnit en tävling
som jag hellre förlorat.
i ögonvrån anar hon ett småleende från den som ville få henne på fall .
hans hand på
hennes lår
hennes ansikte tryckt mot kudden
hans mot hennes kind
det finns ingen tvivlan
i vad han vill
med henne
det finns för mycket tvivlan
i hennes hjärna
för att hon ska orka bry sig
och det finns inget längre
som får henne att vilja
skydda sig själv,
mot sig själv
det är konstigt hur tyst min yta är när allting skriker inombords.
jag vill
skära
skära
skära
skära
skära
skära
skära
SKÄRA
sönder min jävla kropp
ta bort allt som finns
alla små minnen av dig
som ligger precis under huden
som finns överallt
den där gränsen mellan sunt förnuft
och idioti,
jag tror att jag har klivit över den.
skära
skära
skära
skära
skära
skära
skära
SKÄRA
sönder min jävla kropp
ta bort allt som finns
alla små minnen av dig
som ligger precis under huden
som finns överallt
den där gränsen mellan sunt förnuft
och idioti,
jag tror att jag har klivit över den.
som att du inte har ett enda problem i världen för att du lämnade mig .
jag vill inte att du ska må så jävla bra.
jag vill att du ska
gråta på nätterna
jag vill att ditt inre
ska skrika lika högt som mitt
jag vill inte vara den löjliga
jag vill inte vara patetisk
jag orkar inte att du
du är som innan
som att det inte påverkade dig alls
som att du klarar dig utmärkt
utan mig brevid dig
du är som en främling igen
jag vill inte ha det så
jag vill vara ditt allt och
det finaste i dina ögon
Varför är det bara jag som blöder?
varför är jag den av oss två
som inte kan
ta sig samman?
jag vill att du ska
gråta på nätterna
jag vill att ditt inre
ska skrika lika högt som mitt
jag vill inte vara den löjliga
jag vill inte vara patetisk
jag orkar inte att du
du är som innan
som att det inte påverkade dig alls
som att du klarar dig utmärkt
utan mig brevid dig
du är som en främling igen
jag vill inte ha det så
jag vill vara ditt allt och
det finaste i dina ögon
Varför är det bara jag som blöder?
varför är jag den av oss två
som inte kan
ta sig samman?
kan inte låta bli att titta på dig, fastän det värker i hela kroppen.
jag tänkte att
kanske är jag inte dum
kanske är jag inte den allra fulaste flickan i världen
det kanske finns en pojk för mig där ute
som vill bry sig om mig och gå på promenader
när det regnar och hålla handen
men så ser jag dig
och det var ju du och jag
det är ju dig jag vill hålla i handen
och se dum ut tillsammans med
det var ju du som brydde dig om mig
nu ler du mot mig
men inte på det där sättet
som får mig vilja studsa
nej
utan det sättet
"jaha, det är nog bäst att jag ler så att hon inte börjar gråta eller något"
och så ser du sådär halvt sammanbiten ut
jag kan säga att, det får mig inte att vilja gråta mindre
för varje gång jag ser dig så känns det som att du håller
i mitt hjärta, ett hjärta av glas
och så många gånger som du tappat det
och jag säger tappat för jag tror inte att du kastade det
men det är sönder i vilket fall som helst.
och det gör jävligt ont.
kanske är jag inte dum
kanske är jag inte den allra fulaste flickan i världen
det kanske finns en pojk för mig där ute
som vill bry sig om mig och gå på promenader
när det regnar och hålla handen
men så ser jag dig
och det var ju du och jag
det är ju dig jag vill hålla i handen
och se dum ut tillsammans med
det var ju du som brydde dig om mig
nu ler du mot mig
men inte på det där sättet
som får mig vilja studsa
nej
utan det sättet
"jaha, det är nog bäst att jag ler så att hon inte börjar gråta eller något"
och så ser du sådär halvt sammanbiten ut
jag kan säga att, det får mig inte att vilja gråta mindre
för varje gång jag ser dig så känns det som att du håller
i mitt hjärta, ett hjärta av glas
och så många gånger som du tappat det
och jag säger tappat för jag tror inte att du kastade det
men det är sönder i vilket fall som helst.
och det gör jävligt ont.
lika dåligt skriven som instruktionsboken till ditt hjärta.
jag bara undrar,
är det meningen att jag
ska klara mig utan
dig ?
har försökt att fötränga dig
med tv-serier om kärlek
och problem
men insett
att du och jag hade passat så bra in där
du och jag
jag och du
vi två
vi hade kunnat vara dom
som gjorde slut av ett misstag
och sen insåg
att dom var gjorda för varann
du kunde vara rädd för att förlora mig
jag kunde kyssa dig
och säga att jag älskar dig,
du kommer aldrig förlora mig,
det är ödet.
men vi är inte dom
vi var inte dom
jag är inte din
och du är inte min
det fanns nog ingen plats för mig i ditt hjärta,
för allt du fått mig att känna är smärta.
är det meningen att jag
ska klara mig utan
dig ?
har försökt att fötränga dig
med tv-serier om kärlek
och problem
men insett
att du och jag hade passat så bra in där
du och jag
jag och du
vi två
vi hade kunnat vara dom
som gjorde slut av ett misstag
och sen insåg
att dom var gjorda för varann
du kunde vara rädd för att förlora mig
jag kunde kyssa dig
och säga att jag älskar dig,
du kommer aldrig förlora mig,
det är ödet.
men vi är inte dom
vi var inte dom
jag är inte din
och du är inte min
det fanns nog ingen plats för mig i ditt hjärta,
för allt du fått mig att känna är smärta.
1000 försök till att låtsas, en miljon fler tårar .
varje dag går jag till skolan
och ser fram emot att se dig
bara att få se dig
och låtsas att allt vore som förut
du och jag
det allra finaste som hänt mig
men jag vet,
jag vet innerst inne
att du inte tillhör mig längre
att jag inte kan kalla dig för
min pojkvän
att du aldrig mer kommer kyssa mig
att det närmsta dig jag kommer
är ett leende i korridoren
nu är allt ett kaos bland
tårar och minnen av ditt leende
försöker att sluta tänka på dig hela tiden
men jag är för svag.
och jag var så otroligt dum,
som trodde att jag kunde behålla något så fint som dig.
och ser fram emot att se dig
bara att få se dig
och låtsas att allt vore som förut
du och jag
det allra finaste som hänt mig
men jag vet,
jag vet innerst inne
att du inte tillhör mig längre
att jag inte kan kalla dig för
min pojkvän
att du aldrig mer kommer kyssa mig
att det närmsta dig jag kommer
är ett leende i korridoren
nu är allt ett kaos bland
tårar och minnen av ditt leende
försöker att sluta tänka på dig hela tiden
men jag är för svag.
och jag var så otroligt dum,
som trodde att jag kunde behålla något så fint som dig.
