livets orsak
som en gemensam enhet
ett enda stort hjärta
pulserar vi i takt med
musikens
toner
tankarna töms och munnen
fylls med rytmer och ord
som binder oss alla samman
med stängda ögon förs vi runt
i ett virvlande kaos
där det enda som skapar kosmos
är du, din text, din röst, din ton
vi lever för dig; för att höra dig
och vi glömmer bort allt annat
när du uppenbarar dig på scenen
som skaparen
av den musik och lyrik
som fyller våra öron i en underbar upplösning
och som en gemensam enhet
ett enda stort hjärta
pulserar vi i takt
tills musikens
toner
dör ut
ett enda stort hjärta
pulserar vi i takt med
musikens
toner
tankarna töms och munnen
fylls med rytmer och ord
som binder oss alla samman
med stängda ögon förs vi runt
i ett virvlande kaos
där det enda som skapar kosmos
är du, din text, din röst, din ton
vi lever för dig; för att höra dig
och vi glömmer bort allt annat
när du uppenbarar dig på scenen
som skaparen
av den musik och lyrik
som fyller våra öron i en underbar upplösning
och som en gemensam enhet
ett enda stort hjärta
pulserar vi i takt
tills musikens
toner
dör ut
en drink till ?
ruset dövar sinnet
och spårvagnar susar förbi utanför fönsterrutan
kylan har smugit sig upp längs karmen
på höstkvällen
allas konversationer om politik/fler drinkar/kärlek/bråk
bildar ett sorl, en slags bakgrundsmusik
till filmen som pågår i ditt medvetande
du ler frånvarande när någon försöker dra in dig i samtalen
och fortsätter fästa blicken långt bort på
hustakets krona
där du låter den vila
någon lägger armen runt dig
och någon vill skåla
men du ser på allting ovanifrån
och finner inget meningsfullt
ruset avtar långsamt och trots
att du vinglar till när du tar dig fram
i den svettiga och rökfyllda lokalen
så är du plågsamt medveten om allt
gapande och de utspillda ölglasen på golven
du finner din tillflyktsort på toaletten
som tackochlov inte har någon spegel
för du vill inte se hur du ser ut
efter en kväll som den här
det luktar illa och folk bankar
på dörren och
du undrar vad som är värst;
att vara ensam alldeles själv
eller att vara ensam i mängden
i mitt sinne är jag ensam
jag är fast i
ett rum av metall
kedjad till golvet
och frusen och kall
orden klöser mitt ansikte
och river mitt hår
jag söker efter utväg;
men tomhet består
mobbning av sinnet
och tortyr av min karaktär
tystnad är bättre
än denna misär
vem är den onde
som skapar min sorg?
svaret finns i spegeln där;
jag har själv byggt min borg
ett rum av metall
kedjad till golvet
och frusen och kall
orden klöser mitt ansikte
och river mitt hår
jag söker efter utväg;
men tomhet består
mobbning av sinnet
och tortyr av min karaktär
tystnad är bättre
än denna misär
vem är den onde
som skapar min sorg?
svaret finns i spegeln där;
jag har själv byggt min borg
din första vän - livet
ett djupt andetag
och lungorna fylls utav fuktig
kall luft som virvlar runt
och kyler av
öppnar ögonen och tar emot
intrycket av grönska
träd i klara gröna färger
en tunn dimma täcker mig och
trädens konturer suddas ut
och jag likaså
att bli ett med naturen
att höra ljudet av ingenting
att känna doften av mossa
& fuktiga grässtrån
att känna smaken av kyla på tungan
att snurra runt bland rötter och svampar,
falla till marken och se hur träden
långsamt återfår sina former
Att hitta livet i stillheten
Att leva
och lungorna fylls utav fuktig
kall luft som virvlar runt
och kyler av
öppnar ögonen och tar emot
intrycket av grönska
träd i klara gröna färger
en tunn dimma täcker mig och
trädens konturer suddas ut
och jag likaså
att bli ett med naturen
att höra ljudet av ingenting
att känna doften av mossa
& fuktiga grässtrån
att känna smaken av kyla på tungan
att snurra runt bland rötter och svampar,
falla till marken och se hur träden
långsamt återfår sina former
Att hitta livet i stillheten
Att leva
ditt hus är blått och du är en tölp
våta trästaket och mina fingrar
fångar flisor när jag vandrar förbi i
röda gummistövlar
himlen är mörkare än ringarna kring
mina ögon och jag har inte sovit
på flera dagar
du lämnar meddelanden på min telefonsvarare
och säger att du aldrig slutat älska mig
men jag vet inte vem du är längre
jag har förpassat dig till ett stor svart hål
som hotar att svälja hela mitt sinne
jag skrapade i knäna när du knuffade mig
ur ditt hus med en sårad blick så jag anser
att det är min rätt att glömma bort dig
jag nöjer mig med mina flisor & stövlar
för det är mer än du någonsin kan ge mig
du är tom och jag behöver andas
fångar flisor när jag vandrar förbi i
röda gummistövlar
himlen är mörkare än ringarna kring
mina ögon och jag har inte sovit
på flera dagar
du lämnar meddelanden på min telefonsvarare
och säger att du aldrig slutat älska mig
men jag vet inte vem du är längre
jag har förpassat dig till ett stor svart hål
som hotar att svälja hela mitt sinne
jag skrapade i knäna när du knuffade mig
ur ditt hus med en sårad blick så jag anser
att det är min rätt att glömma bort dig
jag nöjer mig med mina flisor & stövlar
för det är mer än du någonsin kan ge mig
du är tom och jag behöver andas
en storstad har många människor och vi försvann bland dem
i var vackrast i stan sa han
du&jag
men du fastnade på en spårvagn
och vi ses aldrig längre
sommardagar med fötterna dinglandes ovanför
vattenytan och en mp3 mellan oss
varsin hörlur
varsin version av den musik som vi försökte få
varandra att gilla
försöka hitta så många hello kitty-saker som möjligt
och diskutera håkans texter på promenad
längs magasinsgatan
men poptiderna är så långt borta nu
vi växte upp och ifrån varandra
alldeles för snabbt
för jag känner mig gammal nu
när jag kan se tillbaka på oss
i dåtid
när jag trodde att det för alltid skulle vara vi
i nutid
du&jag
men du fastnade på en spårvagn
och vi ses aldrig längre
sommardagar med fötterna dinglandes ovanför
vattenytan och en mp3 mellan oss
varsin hörlur
varsin version av den musik som vi försökte få
varandra att gilla
försöka hitta så många hello kitty-saker som möjligt
och diskutera håkans texter på promenad
längs magasinsgatan
men poptiderna är så långt borta nu
vi växte upp och ifrån varandra
alldeles för snabbt
för jag känner mig gammal nu
när jag kan se tillbaka på oss
i dåtid
när jag trodde att det för alltid skulle vara vi
i nutid
