när natten blev min fiende
mörket som smyger hand i hand med tystnaden
då finns inga fågelkvitter
eller solen bakom persiennen
kvar finns tårarna som säger
imorgon väntar ännu en dag,
imorgon väntar ännu en dag utan honom
då finns inga fågelkvitter
eller solen bakom persiennen
kvar finns tårarna som säger
imorgon väntar ännu en dag,
imorgon väntar ännu en dag utan honom
ny sommar, gammal saknad
nästan fyrtiotvå veckor sen
du inte ville vara min längre
& jag kan fortfarande inte glömma hur mjuka dina läppar var
lögnen är ingenting mot sanningen
jag kan inte ljuga längre
för varje andetag nära dig är underbarare
än glass, jordgubbar & doften av kaprifol
jag kan inte ljuga längre
för varje andetag utan dig gör mer ont
än syra mot rakbladssöndriga lår
älskling jag vill inte släppa taget
hoppet har sakta sipprat ur mitt hjärta,
som luften ur en ballong.
istället för att sticka hål på det direkt har jag
knipit längs hålet för att behålla så mycket
som möjligt så länge som möjligt
kanske är det så,
att om jag bara släppt och låtit
hoppet flyga iväg
hade jag kunnat gå vidare snabbare
men jag,
jag är inte sån
jag vill inte tappa allt
jag vill inte gå vidare
än
(så jag kniper tills mina fingrar blir blå)
som luften ur en ballong.
istället för att sticka hål på det direkt har jag
knipit längs hålet för att behålla så mycket
som möjligt så länge som möjligt
kanske är det så,
att om jag bara släppt och låtit
hoppet flyga iväg
hade jag kunnat gå vidare snabbare
men jag,
jag är inte sån
jag vill inte tappa allt
jag vill inte gå vidare
än
(så jag kniper tills mina fingrar blir blå)
kom sommar och nattliga kyssar
bakom solblekta berg
& oklippt gräs
vill jag smeka din kind med
min midja i dina armar
jag orkar inte längta mer hjärtat
& oklippt gräs
vill jag smeka din kind med
min midja i dina armar
jag orkar inte längta mer hjärtat
bryt tystnaden
SLÅ MIG HÅRT älskling
för allt som jag hör är mina egna skrik
som studsar mot väggarna
inuti en kropp av glas
låt mig ifrågasätta utan att stämpla mig som patetisk *
när man blivit slagen
till småbitar
en gång för mycket
finns det inte så mycket kvar att laga
när man lärt sig torka
sina egna tårar
men de ändå fortsätter rinna
finns det inte så mycket kvar att känna
när man konstant skriker inombords
men ingenting kommer ut
finns det inte så mycket kvar att säga
när allting har förlorat sin kraft
& mening
finns det då någon anledning kvar att leva?
till småbitar
en gång för mycket
finns det inte så mycket kvar att laga
när man lärt sig torka
sina egna tårar
men de ändå fortsätter rinna
finns det inte så mycket kvar att känna
när man konstant skriker inombords
men ingenting kommer ut
finns det inte så mycket kvar att säga
när allting har förlorat sin kraft
& mening
finns det då någon anledning kvar att leva?
att vara någon
glöm inte bort mig,
som ett av alla dina andetag
som virvlar ut i den tunna luften
jag behöver inte vara
den rätta, eller den bästa
bara jag är någon
(som sitter kvar nånstans i ditt vackra huvud)
för du kommer finnas kvar
kanske inte utanpå
eller överallt
men inuti
på en alldeles egen plats
så snälla
glöm inte bort mig
som ett av alla dina andetag
som till slut försvinner
ut i tystnaden
men hur läne är för alltid?
det började som det finaste av allt
några små ord ur oss
som möttes
& vi visste
sen kom en kram
som var lite för länge,
lite för underbar
& vi förstod,
(men innerst inne visste jag,
vi var inte för alltid)
några små ord ur oss
som möttes
& vi visste
sen kom en kram
som var lite för länge,
lite för underbar
& vi förstod,
(men innerst inne visste jag,
vi var inte för alltid)
vad det egentligen är
allt handlar väl bara om att jag
bara är
en av alla
tillplattad & utformad för att
passa i det fodral vi tilldelas
med en insida sprängfylld av
tårar & ord som aldrig hörs,
men allt handlar väl bara om
att jag, du, ni, vi & dom
bara är en av alla som är
någon
tysta tårar bakom din rygg
om kärleken ändå kunde hålla
lika länge som det tar för mig att finna tillit
så kanske jag en gång skulle kunna bli
älskad
(om så bara för ett ögonblick)
om orden betydde något
ni kan säga hur många fina ord ni vill
men de lägger sig bara på huden,
och jag skrubbar bort dom nästa gång
jag duschar
för jag vet hur det går till
när man använder sig av orden
för att komma nära inpå
ingen gör något utan en baktanke
&
jag
tänker inte bli bländad av stora ord
när jag vet att ni håller en kniv bakom ryggen.
satan vad ont det gör
när jag sa glömma
menade jag din min
din förvirring
och din besvikelse
när du sa glömma,
menade du mig
och det som en gång var vår kärlek.
men bara en om längtan tillbaks
så
nu kan jag inte ens titta mig i spegeln längre,
för du tog precis bort det där lilla fina jag hade kvar.
alla mina ord
mina känslor
allt har förlorat sitt värde
vad är jag nu?
vem är jag?
som om alltihopa vart mitt fel,
för det var jag som ville.
jag som ville tillbaka
det var jag som hoppades.
och det var du som gav mig hoppet,
så varför stänger du ute mig nu?
vem är jag nu, älskling,
vad har du gjort mig till?
hur släpper man taget?
så satt jag och spände mig
pressade in naglarna i händerna
så hårt att jag nästan gick sönder.
allting för en liten sak
en liten känsla (i dina ögon)
som för mig är hela min värld
allt för dig.
all oro om hur du skulle göra
vad du skulle säga
om du skulle komma
och rädda mig.
du lyckas alltid putta upp mig överst
och sedan dra ner mig längst ner,
för till slut att placera mig i nån slags förvirring.
så undrar folk,
varför jag gör det här mot mig själv
när jag vet hur det slutar.
DU är anledningen. dududu.
och ingen annan.
troublemaker
du är lösningen på mitt problem,
för dig är jag problemet .
om det inte vore för ombyggnaden skulle våra vägar aldrig mötts .
klart det blir fel
när för små pojkar lär sig för stora ord
klart det blir fel
när dina ord inte får plats i min mun
klart jag blir förvirrad när han
aldrig visade någonting
kanske sa han något med ögonen
men det kom aldrig riktigt ut
så kommer du,
som någon helt annan
precis likadan men ändå så otroligt annorlunda.
vad gör jag då?
klart det blir fel
när du kommer som en helt ny
och jag redan är förbrukad.
"det är ju inte så att jag inte vill vara din vän"
jag är så trött på att dina ord
bestämmer allt
att mina ord inte betyder något
för du kan ändå inte titta i mina ögon
du kan inte se allt som jag ser
i dina ögon finns alltid rädslan
men du berättar aldrig var den kommer ifrån
i min ögon finns bara en sak,
och det är saknaden av dig.
jag vet inte vad jag ska göra längre,
hur jag ska mota bort mina ord
som alltid är på väg ur min mun
när du går förbi som
en främling igen.
det var inte såhär det skulle bli,
du lovade ju
bestämmer allt
att mina ord inte betyder något
för du kan ändå inte titta i mina ögon
du kan inte se allt som jag ser
i dina ögon finns alltid rädslan
men du berättar aldrig var den kommer ifrån
i min ögon finns bara en sak,
och det är saknaden av dig.
jag vet inte vad jag ska göra längre,
hur jag ska mota bort mina ord
som alltid är på väg ur min mun
när du går förbi som
en främling igen.
det var inte såhär det skulle bli,
du lovade ju
dina ord i min mun (varför var det inte tvärtom?)
alla känslor
alla tankar
och alla minnen
bildar små små fläckar på en så redan trasig själ
men
hur ska man laga något som inte
syns
som man inte kommer åt
men som ändå svider mer än frätande syra på min hud?
dagen då vi gick sönder
jag vet inte
jag vet inte om det går att laga
vad det nu var som förstördes
det kanske bara var att 'vi' glömdes bort?
vet inte alls vad jag vill
har fastnat i det här
kaoset
som i ett spindelnät
spunnet av mig själv
(och av honom)
jag vet inte om du
behöver mig
och inte heller om jag behöver
dig
för jag behöver inget. vill inte ha något.
vill inte va något.
