ett par består utav två parter, så varför är jag ensam i vårt?

jag kan se hur du drar
dig tillbaka varje gång vi är i
närheten av orden

liksom reflexmässigt glider
du iväg som om något
skrämt dig

jag testar nya sätt
jag går nya vägar för att
få dig att sluta rygga tillbaka

men du släpper min hand
du vänder bort din blick
och byter ämne

varje gång jag ger dig lite
mer så ger du lite mindre
förlåt älskling, men jag trodde
att förhållanden handlade om att ge och ta

men nu har du tagit allt
och jag har inget mer att ge

svag (för dig)


det är förundrande hur du påverkar mig;
ditt léende eller bara tanken på dig

att se dig gåendes åt mitt håll;
ditt sätt att röra händerna, hur du spelar din roll

hur jag blir alldeles glad och varm inuti;
på morgonen, när du smyger förbi

min lugna andning när jag hör din röst;
dina underbara ord, ditt sätt att ge mig tröst

ja, det är förundrande hur du påverkar mig;
hur jag, trots allt du gör, aldrig kan säga nej

midnattstankar


dansande spöken
över vår älv
de finns i skuggan
när du går själv

för din blick är allt jag behöver

de knuffar
trycker, hoppar och jag
pressas mot staketet
och mina revben gör ont
jag förlorar energi
och
tappar andan för en sekund

jag är liten och jag
kan inte ta emot allt
tryck
jag är ensam, jag är
förvirrad och slungas i
cirklar
jag tittar upp

jag fastnar i ditt ögonkast
och jag ser
tryggheten
drömmen
kärleken
och allt som jag längtat efter
jag är fast

jag har inte ont
jag
är lycklig, jag pressar
bak dem med ny styrka
jag lyfter upp mina armar
och ler
jag
är hel

alla pratar om kärlek vid första ögonkastet


en frusen decemberkväll och våra ögon möttes en första gång
men det fanns inget där
jag lade dig inte på minnet
och du hade någon annan kär

en mild aprildag och våra ögon möttes igen
du log åt någons skämt
och jag gick förbi dig
precis som om inget hänt

en glödande sommarnatt och våra ögon möttes igen
din blick höll mig fast
där du satt ensam vid bordet
men jag slöt min i all hast

en stormig höstgryning och våra ögon möttes en sista gång
som främlingar på språng
du och jag blev ett vi
och du sa "det visste jag från första gång"

kom tillbaka

och jag går sönder
bryter samman
slits i tu och gråter

för jag älskar dig
och du är borta och
jag är rädd

gjorde det ont?
är det bättre nu?
är du någon annanstans nu?
är du lycklig?
mår du bra?
saknar du oss?

för jag saknar dig så,






4/12-10 R.I.P.

minnen av kärlek som finns i huvudet som ett fotoalbum

vaggvisor och klia på ryggen
en doft av trygghet och
trötthet där jag som liten
fann mig ofta

spela brännboll på trädgården
och klättra upp på taket för
att hämta bollen
"ta det försiktigt"
ropade alltid morfar

klappa hästar i hagen
och ta med morötter från
källaren och berätta
om livet som det är nu
jag var nio år

potatismos på tallriken och
falukorv med fruktsallad till
efterrätt och känslan
av släktband vartannat
år

mina släktingar är finska
och jag bor i Sverige
som är mitt hemland
men hemma är jag i Finland
egentligen

hjärtat minns mer än hjärnan vill erkänna

det är lätt att ramla tillbaka i
gamla spår och sakna något som
inte längre finns
och när jag ser dig så ser jag
ibland en skymt av oss

jag menar inte att jag saknar dig
för sådana känslor har jag
kvävt men ibland
saknar jag det vi hade;
en totalt och hänsynslös förälskelse

vi skrattade och kysstes
kramades i regnet
älskade (varann)
utan en tanke på morgondagen

men den kom, för det gör den alltid
och plötsligt har det gått 4 år sedan
vi blev ett avslutat kapitel

för jag har inte blivit kär igen,
och då är det lätt att ramla tillbaka i
gamla spår och sakna något som
inte längre
finns

den starke överlever för att han livnär sig på den svage


vårt samhälle är till för att
kväva och bryta ner
du kan kämpa om du vill
men det är ingen som ser

vi arbetar och står i
varenda dag
men dina ansträngningar är inte värda något
för det står i en lag

fast på botten
av sjön och där blir den kvar
politikern har makten över alla
och han tar inte hänsyn till din far

så kämpa om du vill
men det är ingen som ser
i djungelns lag finns ingen sympati
för den som står ensam emot fler

den där kärleken som tycks vara fånig i mångas ögon


en av miljontals
och jag vet att jag inte har en chans
ändå tar jag min finaste kjol
och svart eyeliner och
skriker lite högre
och viftar lite mer
än alla de andra

bara för en sekunds ögonkontakt
och kanske ett leende
som jag kan misstolka som
ett igenkännande
men jag är inte desperat
eller galen; jag är bara
förälskad

det gör ont en liten stund ibland


jag stängde ögon en halv sekund
och alla åren försvann
men det är över tio år sen nu, vännen
tio år sen som vi brann

av livslust, fantasi och skämt,
skogen var vår värld och
ingenting var förstört; ingeting
hade hänt

men dagarna gick och vi växte upp
sorgen tog över dig och jag blev till åtlöje
men du tog hand om mig, trots
hans nöje

vi sårades men du stängde av,
jag kunde inte förstå; jag,
med ett inre stormigt som ett hav

jag var inte beredd på livets vassa kanter
och du föll handlöst och svaret kan jag nu nå;
vi fick aldrig veta hur allting såg ut

jag önskar att någon berättat för oss då;
att på varje snöre finns en knut

jag är inte oövervinnlig

jag kan inte göra allt
jag kan inte hantera
all press
stress
tryck som får mitt
hjärta att slå hårdare
än vad min bröstkorg tål

jag kan inte organisera
era liv och
mitt eget
för det är för mycket
och mina lungor tar inte
in så mycket luft

jag kan inte prestera på topp
hela tiden
jag kan inte få
lika bra betyg som du
för din hjärna
är en svamp
och min är långsam

jag kan inte vara lycklig
för jag drunknar
i tomhet
oavsett vem jag är
eller inte är med
för jag är inte tillräcklig
på någon nivå

jag kan inte bli normal
för det är för mycket
som pågår
i mitt huvud hela tiden
och det är ingen som
vet att allt
inte fungerar som det ska

och
jag är inte hel alls,
jag är helt trasig

eldsjäl


Eldsjäl
din låga är svag
men den glänser och glöder
inuti ditt hjärta


du behövs här
vintern är på ingång med
mörkrets kyla


Eldsjäl
hitta din styrka
mäkta att blossa och brinna
som en gång förut

ge inte upp min vän


det är något som går sönder lite grann
inuti när man ser den
starka flickan med det röda håret
som alltid kämpat mot stormvindar
och blixtar utan att ge vika

hur man ser henne nu
ensam och sargad
på något sätt trasig
och annorlunda än förut

man vill laga och hjälpa
plåstar om såren som finns
på insidan och hitta den där
styrkan, gnistan
som fick oss alla att häpna
varje gång hon
steg in i ett rum

vart tog den vägen?
vart tog du vägen?

*

ibland så undrar jag om det finns
tillräckligt utrymme för
min kärlek
för den
tar upp allt syre
och jag blir snurrig av
bara tanken på dig

för du perfektion i
varje anletsdrag
för jag älskar
allt
som vi gör
och jag blir snurrig av
bara tanken på dig

tveksamheten blickar tillbaka från spegeln


skulle du älska mig om du visste om mina innersta tankar och djupaste begär?
skulle du vilja ha mig om du visste vad jag gjort tidigare och vem jag har hållt kär?
skulle du blunda för mina misstag?
skulle du stå vid min sida, vid varje andetag?
skulle du kunna älska allt det,
allt det som är jag?

ingenting saknas numer


Dina fingrar vid min nacke
och jag vet att jag lever.
För älskling?
Jag är bara din

det finns något stort där ute

 

När solen sken bakom molnen

Han satt uppå trädets kvist

Uppslukad av naturens bild

glömde han sin inre brist


livets orsak

som en gemensam enhet
ett enda stort hjärta
pulserar vi i takt med
musikens
toner

tankarna töms och munnen
fylls med rytmer och ord
som binder oss alla samman

med stängda ögon förs vi runt
i ett virvlande kaos
där det enda som skapar kosmos
är du, din text, din röst, din ton

vi lever för dig; för att höra dig
och vi glömmer bort allt annat
när du uppenbarar dig på scenen
som skaparen
av den musik och lyrik
som fyller våra öron i en underbar upplösning

och som en gemensam enhet
ett enda stort hjärta
pulserar vi i takt
tills musikens
toner
dör ut

en drink till ?


ruset dövar sinnet
och spårvagnar susar förbi utanför fönsterrutan
kylan har smugit sig upp längs karmen
på höstkvällen

allas konversationer om politik/fler drinkar/kärlek/bråk
bildar ett sorl, en slags bakgrundsmusik
till filmen som pågår i ditt medvetande

du ler frånvarande när någon försöker dra in dig i samtalen
och fortsätter fästa blicken långt bort på
hustakets krona
där du låter den vila

någon lägger armen runt dig
och någon vill skåla
men du ser på allting ovanifrån
och finner inget meningsfullt

ruset avtar långsamt och trots
att du vinglar till när du tar dig fram
i den svettiga och rökfyllda lokalen
så är du plågsamt medveten om allt
gapande och de utspillda ölglasen på golven

du finner din tillflyktsort på toaletten
som tackochlov inte har någon spegel
för du vill inte se hur du ser ut
efter en kväll som den här

det luktar illa och folk bankar
på dörren och
du undrar vad som är värst;
att vara ensam alldeles själv
eller att vara ensam i mängden

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0