ett par består utav två parter, så varför är jag ensam i vårt?
jag kan se hur du drar
dig tillbaka varje gång vi är i
närheten av orden
liksom reflexmässigt glider
du iväg som om något
skrämt dig
jag testar nya sätt
jag går nya vägar för att
få dig att sluta rygga tillbaka
men du släpper min hand
du vänder bort din blick
och byter ämne
varje gång jag ger dig lite
mer så ger du lite mindre
förlåt älskling, men jag trodde
att förhållanden handlade om att ge och ta
men nu har du tagit allt
och jag har inget mer att ge
dig tillbaka varje gång vi är i
närheten av orden
liksom reflexmässigt glider
du iväg som om något
skrämt dig
jag testar nya sätt
jag går nya vägar för att
få dig att sluta rygga tillbaka
men du släpper min hand
du vänder bort din blick
och byter ämne
varje gång jag ger dig lite
mer så ger du lite mindre
förlåt älskling, men jag trodde
att förhållanden handlade om att ge och ta
men nu har du tagit allt
och jag har inget mer att ge
svag (för dig)
det är förundrande hur du påverkar mig;
ditt léende eller bara tanken på dig
att se dig gåendes åt mitt håll;
ditt sätt att röra händerna, hur du spelar din roll
hur jag blir alldeles glad och varm inuti;
på morgonen, när du smyger förbi
min lugna andning när jag hör din röst;
dina underbara ord, ditt sätt att ge mig tröst
ja, det är förundrande hur du påverkar mig;
hur jag, trots allt du gör, aldrig kan säga nej
midnattstankar
dansande spöken
över vår älv
de finns i skuggan
när du går själv
för din blick är allt jag behöver
de knuffar
trycker, hoppar och jag
pressas mot staketet
och mina revben gör ont
jag förlorar energi
och
tappar andan för en sekund
jag är liten och jag
kan inte ta emot allt
tryck
jag är ensam, jag är
förvirrad och slungas i
cirklar
jag tittar upp
jag fastnar i ditt ögonkast
och jag ser
tryggheten
drömmen
kärleken
och allt som jag längtat efter
jag är fast
jag har inte ont
jag
är lycklig, jag pressar
bak dem med ny styrka
jag lyfter upp mina armar
och ler
jag
är hel
trycker, hoppar och jag
pressas mot staketet
och mina revben gör ont
jag förlorar energi
och
tappar andan för en sekund
jag är liten och jag
kan inte ta emot allt
tryck
jag är ensam, jag är
förvirrad och slungas i
cirklar
jag tittar upp
jag fastnar i ditt ögonkast
och jag ser
tryggheten
drömmen
kärleken
och allt som jag längtat efter
jag är fast
jag har inte ont
jag
är lycklig, jag pressar
bak dem med ny styrka
jag lyfter upp mina armar
och ler
jag
är hel
alla pratar om kärlek vid första ögonkastet
en frusen decemberkväll och våra ögon möttes en första gång
men det fanns inget där
jag lade dig inte på minnet
och du hade någon annan kär
en mild aprildag och våra ögon möttes igen
du log åt någons skämt
och jag gick förbi dig
precis som om inget hänt
en glödande sommarnatt och våra ögon möttes igen
din blick höll mig fast
där du satt ensam vid bordet
men jag slöt min i all hast
en stormig höstgryning och våra ögon möttes en sista gång
som främlingar på språng
du och jag blev ett vi
och du sa "det visste jag från första gång"
kom tillbaka
och jag går sönder
bryter samman
slits i tu och gråter
för jag älskar dig
och du är borta och
jag är rädd
gjorde det ont?
är det bättre nu?
är du någon annanstans nu?
är du lycklig?
mår du bra?
saknar du oss?
för jag saknar dig så,
4/12-10 R.I.P.
bryter samman
slits i tu och gråter
för jag älskar dig
och du är borta och
jag är rädd
gjorde det ont?
är det bättre nu?
är du någon annanstans nu?
är du lycklig?
mår du bra?
saknar du oss?
för jag saknar dig så,
4/12-10 R.I.P.
minnen av kärlek som finns i huvudet som ett fotoalbum
vaggvisor och klia på ryggen
en doft av trygghet och
trötthet där jag som liten
fann mig ofta
spela brännboll på trädgården
och klättra upp på taket för
att hämta bollen
"ta det försiktigt"
ropade alltid morfar
klappa hästar i hagen
och ta med morötter från
källaren och berätta
om livet som det är nu
jag var nio år
potatismos på tallriken och
falukorv med fruktsallad till
efterrätt och känslan
av släktband vartannat
år
mina släktingar är finska
och jag bor i Sverige
som är mitt hemland
men hemma är jag i Finland
egentligen
en doft av trygghet och
trötthet där jag som liten
fann mig ofta
spela brännboll på trädgården
och klättra upp på taket för
att hämta bollen
"ta det försiktigt"
ropade alltid morfar
klappa hästar i hagen
och ta med morötter från
källaren och berätta
om livet som det är nu
jag var nio år
potatismos på tallriken och
falukorv med fruktsallad till
efterrätt och känslan
av släktband vartannat
år
mina släktingar är finska
och jag bor i Sverige
som är mitt hemland
men hemma är jag i Finland
egentligen
hjärtat minns mer än hjärnan vill erkänna
det är lätt att ramla tillbaka i
gamla spår och sakna något som
inte längre finns
och när jag ser dig så ser jag
ibland en skymt av oss
jag menar inte att jag saknar dig
för sådana känslor har jag
kvävt men ibland
saknar jag det vi hade;
en totalt och hänsynslös förälskelse
vi skrattade och kysstes
kramades i regnet
älskade (varann)
utan en tanke på morgondagen
men den kom, för det gör den alltid
och plötsligt har det gått 4 år sedan
vi blev ett avslutat kapitel
för jag har inte blivit kär igen,
och då är det lätt att ramla tillbaka i
gamla spår och sakna något som
inte längre
finns
gamla spår och sakna något som
inte längre finns
och när jag ser dig så ser jag
ibland en skymt av oss
jag menar inte att jag saknar dig
för sådana känslor har jag
kvävt men ibland
saknar jag det vi hade;
en totalt och hänsynslös förälskelse
vi skrattade och kysstes
kramades i regnet
älskade (varann)
utan en tanke på morgondagen
men den kom, för det gör den alltid
och plötsligt har det gått 4 år sedan
vi blev ett avslutat kapitel
för jag har inte blivit kär igen,
och då är det lätt att ramla tillbaka i
gamla spår och sakna något som
inte längre
finns
den starke överlever för att han livnär sig på den svage
vårt samhälle är till för att
kväva och bryta ner
du kan kämpa om du vill
men det är ingen som ser
vi arbetar och står i
varenda dag
men dina ansträngningar är inte värda något
för det står i en lag
fast på botten
av sjön och där blir den kvar
politikern har makten över alla
och han tar inte hänsyn till din far
så kämpa om du vill
men det är ingen som ser
i djungelns lag finns ingen sympati
för den som står ensam emot fler
den där kärleken som tycks vara fånig i mångas ögon
en av miljontals
och jag vet att jag inte har en chans
ändå tar jag min finaste kjol
och svart eyeliner och
skriker lite högre
och viftar lite mer
än alla de andra
bara för en sekunds ögonkontakt
och kanske ett leende
som jag kan misstolka som
ett igenkännande
men jag är inte desperat
eller galen; jag är bara
förälskad
det gör ont en liten stund ibland
jag stängde ögon en halv sekund
och alla åren försvann
men det är över tio år sen nu, vännen
tio år sen som vi brann
av livslust, fantasi och skämt,
skogen var vår värld och
ingenting var förstört; ingeting
hade hänt
men dagarna gick och vi växte upp
sorgen tog över dig och jag blev till åtlöje
men du tog hand om mig, trots
hans nöje
vi sårades men du stängde av,
jag kunde inte förstå; jag,
med ett inre stormigt som ett hav
jag var inte beredd på livets vassa kanter
och du föll handlöst och svaret kan jag nu nå;
vi fick aldrig veta hur allting såg ut
jag önskar att någon berättat för oss då;
att på varje snöre finns en knut
jag är inte oövervinnlig
jag kan inte göra allt
jag kan inte hantera
all press
stress
tryck som får mitt
hjärta att slå hårdare
än vad min bröstkorg tål
jag kan inte organisera
era liv och
mitt eget
för det är för mycket
och mina lungor tar inte
in så mycket luft
jag kan inte prestera på topp
hela tiden
jag kan inte få
lika bra betyg som du
för din hjärna
är en svamp
och min är långsam
jag kan inte vara lycklig
för jag drunknar
i tomhet
oavsett vem jag är
eller inte är med
för jag är inte tillräcklig
på någon nivå
jag kan inte bli normal
för det är för mycket
som pågår
i mitt huvud hela tiden
och det är ingen som
vet att allt
inte fungerar som det ska
och
jag är inte hel alls,
jag är helt trasig
jag kan inte hantera
all press
stress
tryck som får mitt
hjärta att slå hårdare
än vad min bröstkorg tål
jag kan inte organisera
era liv och
mitt eget
för det är för mycket
och mina lungor tar inte
in så mycket luft
jag kan inte prestera på topp
hela tiden
jag kan inte få
lika bra betyg som du
för din hjärna
är en svamp
och min är långsam
jag kan inte vara lycklig
för jag drunknar
i tomhet
oavsett vem jag är
eller inte är med
för jag är inte tillräcklig
på någon nivå
jag kan inte bli normal
för det är för mycket
som pågår
i mitt huvud hela tiden
och det är ingen som
vet att allt
inte fungerar som det ska
och
jag är inte hel alls,
jag är helt trasig
eldsjäl
Eldsjäl
din låga är svag
men den glänser och glöder
inuti ditt hjärta
du behövs här
vintern är på ingång med
mörkrets kyla
Eldsjäl
hitta din styrka
mäkta att blossa och brinna
som en gång förut
ge inte upp min vän
det är något som går sönder lite grann
inuti när man ser den
starka flickan med det röda håret
som alltid kämpat mot stormvindar
och blixtar utan att ge vika
hur man ser henne nu
ensam och sargad
på något sätt trasig
och annorlunda än förut
man vill laga och hjälpa
plåstar om såren som finns
på insidan och hitta den där
styrkan, gnistan
som fick oss alla att häpna
varje gång hon
steg in i ett rum
vart tog den vägen?
vart tog du vägen?
*
ibland så undrar jag om det finns
tillräckligt utrymme för
min kärlek
för den
tar upp allt syre
och jag blir snurrig av
bara tanken på dig
för du perfektion i
varje anletsdrag
för jag älskar
allt
som vi gör
och jag blir snurrig av
bara tanken på dig
tillräckligt utrymme för
min kärlek
för den
tar upp allt syre
och jag blir snurrig av
bara tanken på dig
för du perfektion i
varje anletsdrag
för jag älskar
allt
som vi gör
och jag blir snurrig av
bara tanken på dig
tveksamheten blickar tillbaka från spegeln
skulle du älska mig om du visste om mina innersta tankar och djupaste begär?
skulle du vilja ha mig om du visste vad jag gjort tidigare och vem jag har hållt kär?
skulle du blunda för mina misstag?
skulle du stå vid min sida, vid varje andetag?
skulle du kunna älska allt det,
allt det som är jag?
ingenting saknas numer
Dina fingrar vid min nacke
och jag vet att jag lever.
För älskling?
Jag är bara din
det finns något stort där ute
När solen sken bakom molnen
Han satt uppå trädets kvist
Uppslukad av naturens bild
glömde han sin inre brist
livets orsak
som en gemensam enhet
ett enda stort hjärta
pulserar vi i takt med
musikens
toner
tankarna töms och munnen
fylls med rytmer och ord
som binder oss alla samman
med stängda ögon förs vi runt
i ett virvlande kaos
där det enda som skapar kosmos
är du, din text, din röst, din ton
vi lever för dig; för att höra dig
och vi glömmer bort allt annat
när du uppenbarar dig på scenen
som skaparen
av den musik och lyrik
som fyller våra öron i en underbar upplösning
och som en gemensam enhet
ett enda stort hjärta
pulserar vi i takt
tills musikens
toner
dör ut
ett enda stort hjärta
pulserar vi i takt med
musikens
toner
tankarna töms och munnen
fylls med rytmer och ord
som binder oss alla samman
med stängda ögon förs vi runt
i ett virvlande kaos
där det enda som skapar kosmos
är du, din text, din röst, din ton
vi lever för dig; för att höra dig
och vi glömmer bort allt annat
när du uppenbarar dig på scenen
som skaparen
av den musik och lyrik
som fyller våra öron i en underbar upplösning
och som en gemensam enhet
ett enda stort hjärta
pulserar vi i takt
tills musikens
toner
dör ut
en drink till ?
ruset dövar sinnet
och spårvagnar susar förbi utanför fönsterrutan
kylan har smugit sig upp längs karmen
på höstkvällen
allas konversationer om politik/fler drinkar/kärlek/bråk
bildar ett sorl, en slags bakgrundsmusik
till filmen som pågår i ditt medvetande
du ler frånvarande när någon försöker dra in dig i samtalen
och fortsätter fästa blicken långt bort på
hustakets krona
där du låter den vila
någon lägger armen runt dig
och någon vill skåla
men du ser på allting ovanifrån
och finner inget meningsfullt
ruset avtar långsamt och trots
att du vinglar till när du tar dig fram
i den svettiga och rökfyllda lokalen
så är du plågsamt medveten om allt
gapande och de utspillda ölglasen på golven
du finner din tillflyktsort på toaletten
som tackochlov inte har någon spegel
för du vill inte se hur du ser ut
efter en kväll som den här
det luktar illa och folk bankar
på dörren och
du undrar vad som är värst;
att vara ensam alldeles själv
eller att vara ensam i mängden