ombytta roller och nu är du den svaga av oss två *
det var så kallt den oktoberkvällen
att dina tårar nästan kändes varma
när de rann längs med min hals
du snörvlade tyst mot min axel
och jag hoppades att mina andetag
skulle räcka
för inga ord gjorde det
hade inte menat att
få dig att bryta ihop så totalt
och när du långsamt satte dig upp
lyste månljuset över ditt plågade ansikte
jag vände bort blicken
och du tittade ner på marken igen
tänkte att egentligen förtjänar du
det här
nu vet du hur det var för mig
alla gånger du blundade när jag föll
du sökte min blick igen och jag
svalde ilskan för att möta den
förlåt sa jag
förlåt för att jag inte längre kan älska dig
*
man ska aldrig sluta hoppas på ett lyckligt slut
för hon är röda sidenband
och läppar vita av rimfrost
med händer som gång på gång
föser en hårslinga bakom örat
han är svarta spetsiga skor
och nyklippt hår som ramar in
det alldeles perfekta ansiktet
som han så ofta döljer bakom
halsduken
de är dem vars händer smiddes
endast för att passa i varandras
vars läppar inte kan kyssa någon annans
och vars hjärtan slår i
perfekt
takt
i en värld där glada ansikten är den senaste trenden
ingen är på riktigt längre
för det är för svårt att öppna
ögonen när man står framför spegeln
och ingen är på riktigt längre
för det är tungt att ge sitt hjärta till
någon ny
eftersom ingen är på riktigt längre
blir det svårt att veta om en lögn
är en sanning
vad jag vill säga är att,
ingen är på riktigt längre
för det är för plågsamt att vara äkta
när man blir kvävd av sina egna tankar
jag var trasig då men nu är jag ok
mina tårar har torkat för längesen
och jag tror att du märkte det när vi
passerade varann som hastigast
utanför affären
och jag sträcker på ryggen nu
inte längre rädd för att krympa
när jag möter din likgiltliga blick
som brukade vara så varm
ibland när jag är nostalgisk
skulle jag vilja säga till dig att
jag inte längre letar efter ditt ansikte
i stora folksamlingar
och nej,
min säng är inte tom utan dig
för ligger jag ju fortfarande i den
*
när ljuset slocknar helt
mörkt marinblå ögon
som söker fäste när persiennerna
dragits ner
och inte den minsta glimt av ljus
når in
djupa tunga andetag
och någon som står alldeles intill
men inte så nära att hon når
fastän händerna trevar i luften
repet som dras åt hårdare
runt den redan ömmande halsen
och
utanför persiennen går solen ner
samtidigt som
flickan med de mörkt marinblå ögonen
drar sitt sista trasiga andetag
ibland
januari
det har nog alltid vart min månad
som fört med sig ännu ett år
till min kalender
sjutton långa år snart
men den här kylan är mer
än vad jag vill ha
för ibland så räcker inte
varm choklad som smeker
i halsen när man känner sig
ensam i vintermörkret
och jag sitter själv på mitt rum
ibland så vill man ha
något mer som smeker
kanske en kind,
eller torkar bort en tår
när vintermörkret kyler
ner varenda cell inuti min vanligtvis
varma kropp
kanske när januari tar med sig
ännu ett år till min kalender
kan jag hitta en hand att hålla
i vintermörkret
när jag sitter ensam på mitt rum
men tills dess,
dricker jag min varma choklad
sätter på elementet
och väntar
jag behöver nog höra en gång till att det inte var på grund av mig
ibland önskar jag att det var du som
föll gång på gång
och slog dig lika hårt varje gång
för kanske skulle du då förstå
hur satans ont det gör när
Du vänder bort blicken
så fort du ser konturerna av mig i
din ögonvrå
föll gång på gång
och slog dig lika hårt varje gång
för kanske skulle du då förstå
hur satans ont det gör när
Du vänder bort blicken
så fort du ser konturerna av mig i
din ögonvrå
ärlighet varar längst, även om den är i hemlighet
nån gång ibland saknar jag oss
och soliga parker
med läskiga fullegubbar
och galna fiskmåsar
och ibland saknar jag
du&jag
fnissandes eller gråtandes
tillsammans
med stjärnor under ögonen
och brutalt omatchande kläder
ganska ofta saknar jag
vi
när vi fikade med pojkarna
och gick med kinaskor i
snöslasket utanför fröken olsson
ofta saknar jag dig
så fruktansvärt glad
med ett smittande leende
och världens bästa vänskap
och soliga parker
med läskiga fullegubbar
och galna fiskmåsar
och ibland saknar jag
du&jag
fnissandes eller gråtandes
tillsammans
med stjärnor under ögonen
och brutalt omatchande kläder
ganska ofta saknar jag
vi
när vi fikade med pojkarna
och gick med kinaskor i
snöslasket utanför fröken olsson
ofta saknar jag dig
så fruktansvärt glad
med ett smittande leende
och världens bästa vänskap
du kan väl ändå vara lite mer diskret med ditt nonchalerande
jag lurade nog mig själv
när jag blundade
och såg kärlek i dina ögon
ta aldrig emot hjälp från en främling *
jag
är trött på att vara tjejen som
snubblar över fötter och finner trygghet
i fina främlingars ögon
som egentligen är fiender
men det vet inte
jag
som bara behöver någon att ta tag i
när jag håller på att falla
på grund av mina egna misstag
och missräkningar
och jag snubblade på dig
när du sträckte ut benet
och sedan räckte mig en hand och en ruffsig brun kaluffs
som du visste att
jag
inte skulle kunna motstå i ens en sekund
för du kunde se att
jag
var en sådan som snubblar över fötter och
finner trygghet i en fin främlings ögon
som egentligen är en fiende
men det visste inte
jag
är trött på att vara tjejen som
snubblar över fötter och finner trygghet
i fina främlingars ögon
som egentligen är fiender
men det vet inte
jag
som bara behöver någon att ta tag i
när jag håller på att falla
på grund av mina egna misstag
och missräkningar
och jag snubblade på dig
när du sträckte ut benet
och sedan räckte mig en hand och en ruffsig brun kaluffs
som du visste att
jag
inte skulle kunna motstå i ens en sekund
för du kunde se att
jag
var en sådan som snubblar över fötter och
finner trygghet i en fin främlings ögon
som egentligen är en fiende
men det visste inte
jag
jag sa att våran kärlek var på låtsas, för det var ju så du kände
du kan sluta säga att du förstår
för jag tycker inte alls om ditt
nedlåtande skratt när jag säger
att du är allting för mig
och du kan behålla alla
halvt färdigskrivna kärleksbrev
som jag lämnade öppna i mitt rum
för att du skulle få en glimt
av vad som pågår här när
du är långt borta
du kan gå härifrån och låtsas
som jag aldrig någonsin existerat
för det är ju så du gör
varje gång
vi är bland andra människor
för jag tycker inte alls om ditt
nedlåtande skratt när jag säger
att du är allting för mig
och du kan behålla alla
halvt färdigskrivna kärleksbrev
som jag lämnade öppna i mitt rum
för att du skulle få en glimt
av vad som pågår här när
du är långt borta
du kan gå härifrån och låtsas
som jag aldrig någonsin existerat
för det är ju så du gör
varje gång
vi är bland andra människor
nej
nej snälla mamma inte den
för doften av sömnlösa nätter
& obotlig ångest kväver mig
nej snälla mamma inte den
alla minnen kommer tillbaka
och mitt hjärta slår snart
sönder revbenen
nej snälla mamma inte den
nu går alla orden om misslycklande
bärsärkargång
i mitt redan ömtåliga sinne
nej snälla mamma inte den
jag klarar inte av det här,
jag faller handlöst
& mardrömmarna är här igen
för doften av sömnlösa nätter
& obotlig ångest kväver mig
nej snälla mamma inte den
alla minnen kommer tillbaka
och mitt hjärta slår snart
sönder revbenen
nej snälla mamma inte den
nu går alla orden om misslycklande
bärsärkargång
i mitt redan ömtåliga sinne
nej snälla mamma inte den
jag klarar inte av det här,
jag faller handlöst
& mardrömmarna är här igen
jag hoppas du ser på mig nästa gång i korridoren
för du är lika söt som de där kakorna
med kokossmak som jag älskar
och min magkänsla viskar att
våra händer,
de skulle nog passa lika perfekt ihop
som två bitar
i ett två-bitars-pussel
med kokossmak som jag älskar
och min magkänsla viskar att
våra händer,
de skulle nog passa lika perfekt ihop
som två bitar
i ett två-bitars-pussel
trasigt sinne och trasiga skor
dina ögon är fyllda av mer tårar
än vad en vanlig persons ögon maximalt kan hålla
men du är tärd och härjad
av alla slag och kast
och ord som människor slänger ur sig i all hast
men du kan inte stänga av
eller koppla bort
för din verklighet är alltid alldeles för nära
och för äkta för att ens kunna intala sig att
allting kanske inte är på riktigt
kanske är något en dröm
kanske finns det kärlek till dig därute nånstans
men kanske inte
än vad en vanlig persons ögon maximalt kan hålla
men du är tärd och härjad
av alla slag och kast
och ord som människor slänger ur sig i all hast
men du kan inte stänga av
eller koppla bort
för din verklighet är alltid alldeles för nära
och för äkta för att ens kunna intala sig att
allting kanske inte är på riktigt
kanske är något en dröm
kanske finns det kärlek till dig därute nånstans
men kanske inte
minus och minus blir plus, rätt och rätt blir fel
jag visste nog att det var fel
men dina varma andetag mot mina läppar
och handen långsamt ner längs min ryggrad
var alldeles för svårt att motstå
det var nog fel
för våra ögon möttes aldrig
vi var bara uppfyllda av något
lust kanske
något som fick dig att dra mig intill dig
men framförallt
var det fel
när du gick ur rummet i tystnad
och inte kom tillbaka
men dina varma andetag mot mina läppar
och handen långsamt ner längs min ryggrad
var alldeles för svårt att motstå
det var nog fel
för våra ögon möttes aldrig
vi var bara uppfyllda av något
lust kanske
något som fick dig att dra mig intill dig
men framförallt
var det fel
när du gick ur rummet i tystnad
och inte kom tillbaka
jag hann inte ens säga ditt namn
det finns saker som
får en att dra sig tillbaka in i sitt skal,
som en snigel när någon sätter foten precis framför
som när jag var på väg mot dig
skakig & nervös med ben av gelé
och hon dök upp och tog självsäkert
tag i din hand
och jag drog mig tillbaka
innan du såg mig i ögonen
för du skulle aldrig förstå
att det finns saker som får en
att dra sig tillbaka in i sitt skal,
som när du blev hennes mitt framför mina ögon
får en att dra sig tillbaka in i sitt skal,
som en snigel när någon sätter foten precis framför
som när jag var på väg mot dig
skakig & nervös med ben av gelé
och hon dök upp och tog självsäkert
tag i din hand
och jag drog mig tillbaka
innan du såg mig i ögonen
för du skulle aldrig förstå
att det finns saker som får en
att dra sig tillbaka in i sitt skal,
som när du blev hennes mitt framför mina ögon
om jag inte slutar titta på dig snart så förlorar jag mig själv igen
mina ord fastnar i halsen
när du vänder bort blicken
& du och jag kommer aldrig bli vi
när du vänder bort blicken
& du och jag kommer aldrig bli vi
fötterna kan stanna, men hjärtat fortsätter slå
regbågen försvann samma sekund
som jag satte min fot utanför tröskeln
den var väl inte menad för mig
(som så mycket annat)
vinden slet tag i mitt hår
och mina tårar som rann ner
innanför kragen på min tröja
och lämnade blöta kalla avtryck
på min trettiosju graders varma kropp,
vinden har har aldrig varit min vän
(som så många andra)
men mina fötter visade mig
min världs bergochdalbana
saker som gått snett och saker som
fått mig att springa på moln
var och en som format mig
till den jag är idag
från den jag var igår
till slutligen den jag kommer vara imorgon
så jag låter klockans visare snurra vidare
och mitt liv forsätter sin vals
(som så många andras)
som jag satte min fot utanför tröskeln
den var väl inte menad för mig
(som så mycket annat)
vinden slet tag i mitt hår
och mina tårar som rann ner
innanför kragen på min tröja
och lämnade blöta kalla avtryck
på min trettiosju graders varma kropp,
vinden har har aldrig varit min vän
(som så många andra)
men mina fötter visade mig
min världs bergochdalbana
saker som gått snett och saker som
fått mig att springa på moln
var och en som format mig
till den jag är idag
från den jag var igår
till slutligen den jag kommer vara imorgon
så jag låter klockans visare snurra vidare
och mitt liv forsätter sin vals
(som så många andras)
massproduktion & att vara unik
rädslan för att gå ut genom dörren
när ingen där utanför är likadan
(eller för att alla är det)
det fanns en tid då du såg rakt igenom mig
jag skulle kunna leva på
att bara få känna din värme genom den där tjocka tröjan
alla dina små detaljer
dina smilgropar
& hårslingan som alltid föll i ögat
din hand i min
när jag för andra gången grät
i närheten av dig
(och ca tusen gånger när du inte såg)
att stå i kyla och regn
med dina armar runt mig
med huvudet mot ditt bröst
kan vara det finaste jag vart med om
din ovisshet om att min kärlek
inte kan ta slut
och hur jag går sönder inuti
varje gång jag ser din ryggtavla försvinna ut genom dörren
jag skulle kunna leva på
saknaden av allt vi hade
för vem skulle veta?
du har ju redan slutit dina ögon
att bara få känna din värme genom den där tjocka tröjan
alla dina små detaljer
dina smilgropar
& hårslingan som alltid föll i ögat
din hand i min
när jag för andra gången grät
i närheten av dig
(och ca tusen gånger när du inte såg)
att stå i kyla och regn
med dina armar runt mig
med huvudet mot ditt bröst
kan vara det finaste jag vart med om
din ovisshet om att min kärlek
inte kan ta slut
och hur jag går sönder inuti
varje gång jag ser din ryggtavla försvinna ut genom dörren
jag skulle kunna leva på
saknaden av allt vi hade
för vem skulle veta?
du har ju redan slutit dina ögon
det krävs två, så vad tänkte jag på?
jag utnämnde mig själv till den mogna av
oss två
eftersom jag är den med erfarenhet
ändå är det du som gått vidare
medans jag står kvar här på samma ställe
ensam i regnet med hoppet
om att du ska vända tillbaka
jag har nu kämpat så länge för oss
att jag glömt bort vad jag kämpar för
hur kan jag kämpa för oss två
när jag bara är en som kämpar?
hur kan det påverka oss när
jag sliter och drar i dig
som inte ens ser mig längre?
hur kan jag kämpa för något som inte längre finns?
i drömmarna får känslor falla fritt
på varsin sida av månen
& himlavalvet har delat på oss
vi var för bra för att vara sanna
så många stjärnor
så många tårar
men vi var magiska.
för en kyss får inte låta hela universum explodera
vi var vårat eget big bang
så himlavalvet delade på oss
och det finns oändligt många stjärnor
och ner från mina ögon rinner lika många tårar
för vi var för bra för att vara sanna
men älskling, jag släpper aldrig drömmen om oss.
varför är dina andetag så långt borta när jag är alldeles intill?
älskling
vi började så bra och allt var på låtsas
vi använde aldrig ordet föralltid
det behövdes inte
(inte med våra känslor)
vi var aldrig dom
som sa jag älskar dig
vareviga dag
för allt som behövdes var
dina ögon som sa så mycket mer än vad ord nånsin kan säga
men älskling
vad var det som hände,
varför slutade ditt hjärta slå för mig?
för min kärlek är föralltid och jag älskar dig
fortfarande
vi började så bra och allt var på låtsas
vi använde aldrig ordet föralltid
det behövdes inte
(inte med våra känslor)
vi var aldrig dom
som sa jag älskar dig
vareviga dag
för allt som behövdes var
dina ögon som sa så mycket mer än vad ord nånsin kan säga
men älskling
vad var det som hände,
varför slutade ditt hjärta slå för mig?
för min kärlek är föralltid och jag älskar dig
fortfarande
när natten blev min fiende
mörket som smyger hand i hand med tystnaden
då finns inga fågelkvitter
eller solen bakom persiennen
kvar finns tårarna som säger
imorgon väntar ännu en dag,
imorgon väntar ännu en dag utan honom
då finns inga fågelkvitter
eller solen bakom persiennen
kvar finns tårarna som säger
imorgon väntar ännu en dag,
imorgon väntar ännu en dag utan honom
ny sommar, gammal saknad
nästan fyrtiotvå veckor sen
du inte ville vara min längre
& jag kan fortfarande inte glömma hur mjuka dina läppar var
lögnen är ingenting mot sanningen
jag kan inte ljuga längre
för varje andetag nära dig är underbarare
än glass, jordgubbar & doften av kaprifol
jag kan inte ljuga längre
för varje andetag utan dig gör mer ont
än syra mot rakbladssöndriga lår
älskling jag vill inte släppa taget
hoppet har sakta sipprat ur mitt hjärta,
som luften ur en ballong.
istället för att sticka hål på det direkt har jag
knipit längs hålet för att behålla så mycket
som möjligt så länge som möjligt
kanske är det så,
att om jag bara släppt och låtit
hoppet flyga iväg
hade jag kunnat gå vidare snabbare
men jag,
jag är inte sån
jag vill inte tappa allt
jag vill inte gå vidare
än
(så jag kniper tills mina fingrar blir blå)
som luften ur en ballong.
istället för att sticka hål på det direkt har jag
knipit längs hålet för att behålla så mycket
som möjligt så länge som möjligt
kanske är det så,
att om jag bara släppt och låtit
hoppet flyga iväg
hade jag kunnat gå vidare snabbare
men jag,
jag är inte sån
jag vill inte tappa allt
jag vill inte gå vidare
än
(så jag kniper tills mina fingrar blir blå)
kom sommar och nattliga kyssar
bakom solblekta berg
& oklippt gräs
vill jag smeka din kind med
min midja i dina armar
jag orkar inte längta mer hjärtat
& oklippt gräs
vill jag smeka din kind med
min midja i dina armar
jag orkar inte längta mer hjärtat
bryt tystnaden
SLÅ MIG HÅRT älskling
för allt som jag hör är mina egna skrik
som studsar mot väggarna
inuti en kropp av glas
låt mig ifrågasätta utan att stämpla mig som patetisk *
när man blivit slagen
till småbitar
en gång för mycket
finns det inte så mycket kvar att laga
när man lärt sig torka
sina egna tårar
men de ändå fortsätter rinna
finns det inte så mycket kvar att känna
när man konstant skriker inombords
men ingenting kommer ut
finns det inte så mycket kvar att säga
när allting har förlorat sin kraft
& mening
finns det då någon anledning kvar att leva?
till småbitar
en gång för mycket
finns det inte så mycket kvar att laga
när man lärt sig torka
sina egna tårar
men de ändå fortsätter rinna
finns det inte så mycket kvar att känna
när man konstant skriker inombords
men ingenting kommer ut
finns det inte så mycket kvar att säga
när allting har förlorat sin kraft
& mening
finns det då någon anledning kvar att leva?
att vara någon
glöm inte bort mig,
som ett av alla dina andetag
som virvlar ut i den tunna luften
jag behöver inte vara
den rätta, eller den bästa
bara jag är någon
(som sitter kvar nånstans i ditt vackra huvud)
för du kommer finnas kvar
kanske inte utanpå
eller överallt
men inuti
på en alldeles egen plats
så snälla
glöm inte bort mig
som ett av alla dina andetag
som till slut försvinner
ut i tystnaden
men hur läne är för alltid?
det började som det finaste av allt
några små ord ur oss
som möttes
& vi visste
sen kom en kram
som var lite för länge,
lite för underbar
& vi förstod,
(men innerst inne visste jag,
vi var inte för alltid)
några små ord ur oss
som möttes
& vi visste
sen kom en kram
som var lite för länge,
lite för underbar
& vi förstod,
(men innerst inne visste jag,
vi var inte för alltid)
vad det egentligen är
allt handlar väl bara om att jag
bara är
en av alla
tillplattad & utformad för att
passa i det fodral vi tilldelas
med en insida sprängfylld av
tårar & ord som aldrig hörs,
men allt handlar väl bara om
att jag, du, ni, vi & dom
bara är en av alla som är
någon
tysta tårar bakom din rygg
om kärleken ändå kunde hålla
lika länge som det tar för mig att finna tillit
så kanske jag en gång skulle kunna bli
älskad
(om så bara för ett ögonblick)
om orden betydde något
ni kan säga hur många fina ord ni vill
men de lägger sig bara på huden,
och jag skrubbar bort dom nästa gång
jag duschar
för jag vet hur det går till
när man använder sig av orden
för att komma nära inpå
ingen gör något utan en baktanke
&
jag
tänker inte bli bländad av stora ord
när jag vet att ni håller en kniv bakom ryggen.
satan vad ont det gör
när jag sa glömma
menade jag din min
din förvirring
och din besvikelse
när du sa glömma,
menade du mig
och det som en gång var vår kärlek.
men bara en om längtan tillbaks
så
nu kan jag inte ens titta mig i spegeln längre,
för du tog precis bort det där lilla fina jag hade kvar.
alla mina ord
mina känslor
allt har förlorat sitt värde
vad är jag nu?
vem är jag?
som om alltihopa vart mitt fel,
för det var jag som ville.
jag som ville tillbaka
det var jag som hoppades.
och det var du som gav mig hoppet,
så varför stänger du ute mig nu?
vem är jag nu, älskling,
vad har du gjort mig till?
hur släpper man taget?
så satt jag och spände mig
pressade in naglarna i händerna
så hårt att jag nästan gick sönder.
allting för en liten sak
en liten känsla (i dina ögon)
som för mig är hela min värld
allt för dig.
all oro om hur du skulle göra
vad du skulle säga
om du skulle komma
och rädda mig.
du lyckas alltid putta upp mig överst
och sedan dra ner mig längst ner,
för till slut att placera mig i nån slags förvirring.
så undrar folk,
varför jag gör det här mot mig själv
när jag vet hur det slutar.
DU är anledningen. dududu.
och ingen annan.
troublemaker
du är lösningen på mitt problem,
för dig är jag problemet .
om det inte vore för ombyggnaden skulle våra vägar aldrig mötts .
klart det blir fel
när för små pojkar lär sig för stora ord
klart det blir fel
när dina ord inte får plats i min mun
klart jag blir förvirrad när han
aldrig visade någonting
kanske sa han något med ögonen
men det kom aldrig riktigt ut
så kommer du,
som någon helt annan
precis likadan men ändå så otroligt annorlunda.
vad gör jag då?
klart det blir fel
när du kommer som en helt ny
och jag redan är förbrukad.
"det är ju inte så att jag inte vill vara din vän"
jag är så trött på att dina ord
bestämmer allt
att mina ord inte betyder något
för du kan ändå inte titta i mina ögon
du kan inte se allt som jag ser
i dina ögon finns alltid rädslan
men du berättar aldrig var den kommer ifrån
i min ögon finns bara en sak,
och det är saknaden av dig.
jag vet inte vad jag ska göra längre,
hur jag ska mota bort mina ord
som alltid är på väg ur min mun
när du går förbi som
en främling igen.
det var inte såhär det skulle bli,
du lovade ju
bestämmer allt
att mina ord inte betyder något
för du kan ändå inte titta i mina ögon
du kan inte se allt som jag ser
i dina ögon finns alltid rädslan
men du berättar aldrig var den kommer ifrån
i min ögon finns bara en sak,
och det är saknaden av dig.
jag vet inte vad jag ska göra längre,
hur jag ska mota bort mina ord
som alltid är på väg ur min mun
när du går förbi som
en främling igen.
det var inte såhär det skulle bli,
du lovade ju
dina ord i min mun (varför var det inte tvärtom?)
alla känslor
alla tankar
och alla minnen
bildar små små fläckar på en så redan trasig själ
men
hur ska man laga något som inte
syns
som man inte kommer åt
men som ändå svider mer än frätande syra på min hud?
dagen då vi gick sönder
jag vet inte
jag vet inte om det går att laga
vad det nu var som förstördes
det kanske bara var att 'vi' glömdes bort?
vet inte alls vad jag vill
har fastnat i det här
kaoset
som i ett spindelnät
spunnet av mig själv
(och av honom)
jag vet inte om du
behöver mig
och inte heller om jag behöver
dig
för jag behöver inget. vill inte ha något.
vill inte va något.
ge mig ett kevlarhjärta
det var medvetet
som jag släppte in dig igen
lät dig komma igenom mina
ofärdigbyggda murar
(jag visste konsekvenserna
men valde att inte se dom.)
tänkte att kanske,
kanske kan du känna samma sak
kanske kan det fungera
kanske är vi
'gjorda för varann'
så jag släppte fram alla minnen
(det var ju du som tog upp det)
alla skratt och allt fint
som jag försökt trycka in
men,
du lämnade mig igen.
innan någonting eller ingenting
han hända.
du stack igen.
lämnade mig här,
med alla dumma och underbara minnen
och en miljard nya tårar.
i can't pretend it's allright
snälla sluta låtsas som att dina ord
inte gjorde ont alls!
sluta ge mig sånna blickar,
eller ett halvt leénde
för jag förstår inte vad du menar ändå
när jag ser dig ser jag bara
mitt lidande
och mitt trasiga
hjärta.
(inte kompismaterial)
"i don't need love, for what good can love do me?"
jag vet inte hur jag ska känna (igen)
när jag ser dig blir jag bara förvirrad
ska jag släppa fram allt och ge upp?
ska jag hålla tillbaka allt och forsätta kämpa?
kämpar jag alls? eller låtsas jag bara inte om det?
för egentligen så har jag,
som man lägger undan dom sakerna
i maten som man inte gillar,
lagt undan dig,
och alla underbara minnen.
(och allt som har med dig att göra)
inte för att jag inte gillar dig,
tvärtom.
kom hit tillbaks
"nu när du har mig förlorar du mig aldrig" .
det är lustigt hur ord kan skära som
knivar i genom ben och märg
OM DU BARA KUNDE ÄLSKA MIG IGEN
om
på flykt från den rätta vägen
så sparkade jag av mig tygskorna
och sprang rakt ut i gräset
kände fukten och stråna
som kittlade under fötterna
jag kände
mitt springande övergick i snurrande
och jag snurrade bort alla tankar
och minnen och kvarglömda känslor
som alla tycktes påminna om dig
till slut föll jag ihop
som när man släpper alla plockepinn
jag bara låg
som om jag aldrig gjort något annat.
mina andetag som bildade
en tunn vacker dimma ovanför
mitt ansikte
här vill jag vara för alltid ropade jag
ropade tills alla orden var
tömda uttöjda och bortglömda
(som allt jag gav till dig)
why leave her on her own?
jag vet inte hur jag ska bete mig
hur jag ska prata
eller skratta
eller om jag ska gråta?
kanske ska jag bara vara likgiltlig,
som du.
och världen som ständigt vill påminna mig
om dig
jag kan inte ens tänka på en soffa,
utan att det kan kopplas till dig
så kommer skolkatalogen
med bilder
på världens finaste pojke
som inte längre är min.
och jag är så trött att fokusera på framtiden
"tänk framåt så blir det snart bättre"
MEN JAG KANSKE INTE VILL TÄNKA PÅ DEN JÄVLA FRAMTIDEN,
JAG KANSKE VILL LEVA I NUET
jag kanske vill vältra mig i elände och
vara mest patetisk och tragisk
eller så kanske jag inte hittar något värt att kämpa för
hur jag ska prata
eller skratta
eller om jag ska gråta?
kanske ska jag bara vara likgiltlig,
som du.
och världen som ständigt vill påminna mig
om dig
jag kan inte ens tänka på en soffa,
utan att det kan kopplas till dig
så kommer skolkatalogen
med bilder
på världens finaste pojke
som inte längre är min.
och jag är så trött att fokusera på framtiden
"tänk framåt så blir det snart bättre"
MEN JAG KANSKE INTE VILL TÄNKA PÅ DEN JÄVLA FRAMTIDEN,
JAG KANSKE VILL LEVA I NUET
jag kanske vill vältra mig i elände och
vara mest patetisk och tragisk
eller så kanske jag inte hittar något värt att kämpa för
my inside is outside
en saknad av sommaren
och minnet av dig
(leéndes med armen runt mig)
kramar löser inte alla problem
för hon var alltid den gladaste
med mest idéer
och roliga påhitt
jag vet att hon nu
äter tabletter och
sätter på masken
så fort som dörren stängs bakom henne
jag vet att allting går fel
att hon stänger inne det
och låser
men nykeln i bakfickan
och det är så jobbigt
att se hur allt
har fallit i sönder
medans hon gick i det
hur mycket jag än försöker
pussla ihop det åt henne
så räcker inte
mina händer till
alice,
kan du inte komma på en såndär finurlig idé åt dig själv nu?
med mest idéer
och roliga påhitt
jag vet att hon nu
äter tabletter och
sätter på masken
så fort som dörren stängs bakom henne
jag vet att allting går fel
att hon stänger inne det
och låser
men nykeln i bakfickan
och det är så jobbigt
att se hur allt
har fallit i sönder
medans hon gick i det
hur mycket jag än försöker
pussla ihop det åt henne
så räcker inte
mina händer till
alice,
kan du inte komma på en såndär finurlig idé åt dig själv nu?
Mina känslor förföljer mig.
jag vet inte om jag vill gå
ensam
genom höstens vindar
jag vet inte om
alla regndroppar
kan dölja mina tårar
jag vet inte om jag kan
tappa alla mina känslor
såsom träden
tappar alla blad
men höstens kyla
har redan smygit sig in i min kropp
och kylt ner
den delen
som du en gång
älskade
ensam
genom höstens vindar
jag vet inte om
alla regndroppar
kan dölja mina tårar
jag vet inte om jag kan
tappa alla mina känslor
såsom träden
tappar alla blad
men höstens kyla
har redan smygit sig in i min kropp
och kylt ner
den delen
som du en gång
älskade
erbjuda sin kropp (& en liten bit av själen)
naken
ensam
liten
händer som
tar
smeker och slår
hårt stängda ögon
som inte vill se
eller veta
något alls
andetag
alldeles för nära inpå
dörren stängs,
hon sitter på kanten av sängen
vad är verklighet ?
Moln varar inte för evigt.
och inte heller dom nyss
gråtna tårarna
som fyllde min kudde
och gjorde
den
fuktig .
(en ständig påminnelse om ensamhet)
gråtna tårarna
som fyllde min kudde
och gjorde
den
fuktig .
(en ständig påminnelse om ensamhet)
det är alltid någon som hamnar där, sånt väljer man inte.
man kan se,
på sättet hon rör sig
när hon cyklar på morgonen
med kläderna som var nya
och liknade de andras
att hon ville
när hon sitter på fönsterraden
i skolkorridoren
med blicken fäst på något så långt borta
men hon är inte som dom
hon kommer uppskatta sig själv en dag
när hon kommer till något nytt
där hon sträcker på sig
och man inte längre ser
den flickan
som gick ensam i åttonde klass.
jag känner inte för att bygga upp allt igen, när det ändå rasar ner varje gång du ler .
jag kan inte riktigt finna orden
som säger allt
om alla känslor
för dig
du var som i en dröm
det var så som jag hoppats i smyg
när jag väl fick det,
förstod jag inte det förrän efteråt
nu
och jag vet inte hur jag ska kunna fylla
tomrummet
efter dig
inga pulver
inga sår
inga ord
kan sudda ut det som du målade dit
det fina, som du målade fram inuti mig
jag vet inte hur jag ska göra längre
när jag känner hur ensamt det är
när känslorna tar över
handlingarna
jag vill bara spola tillbaka tiden
jag vill ha dig här
med armarna runt mig
tryggheten
som du gav mig
kärleken
som säger allt
om alla känslor
för dig
du var som i en dröm
det var så som jag hoppats i smyg
när jag väl fick det,
förstod jag inte det förrän efteråt
nu
och jag vet inte hur jag ska kunna fylla
tomrummet
efter dig
inga pulver
inga sår
inga ord
kan sudda ut det som du målade dit
det fina, som du målade fram inuti mig
jag vet inte hur jag ska göra längre
när jag känner hur ensamt det är
när känslorna tar över
handlingarna
jag vill bara spola tillbaka tiden
jag vill ha dig här
med armarna runt mig
tryggheten
som du gav mig
kärleken
jag har alltid varit en dålig förlorare
så mycket känslor
och det var alltid en tävling mellan oss
"jag gillar dig"
"men jag gillar dig MEST"
nu sitter jag här
utan dig
och jag har vunnit en tävling
som jag hellre förlorat.
i ögonvrån anar hon ett småleende från den som ville få henne på fall .
hans hand på
hennes lår
hennes ansikte tryckt mot kudden
hans mot hennes kind
det finns ingen tvivlan
i vad han vill
med henne
det finns för mycket tvivlan
i hennes hjärna
för att hon ska orka bry sig
och det finns inget längre
som får henne att vilja
skydda sig själv,
mot sig själv
det är konstigt hur tyst min yta är när allting skriker inombords.
jag vill
skära
skära
skära
skära
skära
skära
skära
SKÄRA
sönder min jävla kropp
ta bort allt som finns
alla små minnen av dig
som ligger precis under huden
som finns överallt
den där gränsen mellan sunt förnuft
och idioti,
jag tror att jag har klivit över den.
skära
skära
skära
skära
skära
skära
skära
SKÄRA
sönder min jävla kropp
ta bort allt som finns
alla små minnen av dig
som ligger precis under huden
som finns överallt
den där gränsen mellan sunt förnuft
och idioti,
jag tror att jag har klivit över den.
som att du inte har ett enda problem i världen för att du lämnade mig .
jag vill inte att du ska må så jävla bra.
jag vill att du ska
gråta på nätterna
jag vill att ditt inre
ska skrika lika högt som mitt
jag vill inte vara den löjliga
jag vill inte vara patetisk
jag orkar inte att du
du är som innan
som att det inte påverkade dig alls
som att du klarar dig utmärkt
utan mig brevid dig
du är som en främling igen
jag vill inte ha det så
jag vill vara ditt allt och
det finaste i dina ögon
Varför är det bara jag som blöder?
varför är jag den av oss två
som inte kan
ta sig samman?
jag vill att du ska
gråta på nätterna
jag vill att ditt inre
ska skrika lika högt som mitt
jag vill inte vara den löjliga
jag vill inte vara patetisk
jag orkar inte att du
du är som innan
som att det inte påverkade dig alls
som att du klarar dig utmärkt
utan mig brevid dig
du är som en främling igen
jag vill inte ha det så
jag vill vara ditt allt och
det finaste i dina ögon
Varför är det bara jag som blöder?
varför är jag den av oss två
som inte kan
ta sig samman?
fyra nyanser av att bli dumpad . *
du sa att det inte var någon annan
det var ingen
och jag var inte någon
jag vet inte varför det träffade mig
som ett skott i mitt hjärta
jag vet inte varför allting föll
och jag snubblade
men jag vet
att denna gången fanns inte du där
och du kunde inte dra upp mig
du satt inte där brevid
och höll i min hand
och såg sådär underbar ut
du var där borta
på andra sidan telefonen
och jag var här
och det var då det slog mig
jag är inte någon för dig längre,
nu är jag ingen.
kan inte låta bli att titta på dig, fastän det värker i hela kroppen.
jag tänkte att
kanske är jag inte dum
kanske är jag inte den allra fulaste flickan i världen
det kanske finns en pojk för mig där ute
som vill bry sig om mig och gå på promenader
när det regnar och hålla handen
men så ser jag dig
och det var ju du och jag
det är ju dig jag vill hålla i handen
och se dum ut tillsammans med
det var ju du som brydde dig om mig
nu ler du mot mig
men inte på det där sättet
som får mig vilja studsa
nej
utan det sättet
"jaha, det är nog bäst att jag ler så att hon inte börjar gråta eller något"
och så ser du sådär halvt sammanbiten ut
jag kan säga att, det får mig inte att vilja gråta mindre
för varje gång jag ser dig så känns det som att du håller
i mitt hjärta, ett hjärta av glas
och så många gånger som du tappat det
och jag säger tappat för jag tror inte att du kastade det
men det är sönder i vilket fall som helst.
och det gör jävligt ont.
kanske är jag inte dum
kanske är jag inte den allra fulaste flickan i världen
det kanske finns en pojk för mig där ute
som vill bry sig om mig och gå på promenader
när det regnar och hålla handen
men så ser jag dig
och det var ju du och jag
det är ju dig jag vill hålla i handen
och se dum ut tillsammans med
det var ju du som brydde dig om mig
nu ler du mot mig
men inte på det där sättet
som får mig vilja studsa
nej
utan det sättet
"jaha, det är nog bäst att jag ler så att hon inte börjar gråta eller något"
och så ser du sådär halvt sammanbiten ut
jag kan säga att, det får mig inte att vilja gråta mindre
för varje gång jag ser dig så känns det som att du håller
i mitt hjärta, ett hjärta av glas
och så många gånger som du tappat det
och jag säger tappat för jag tror inte att du kastade det
men det är sönder i vilket fall som helst.
och det gör jävligt ont.
lika dåligt skriven som instruktionsboken till ditt hjärta.
jag bara undrar,
är det meningen att jag
ska klara mig utan
dig ?
har försökt att fötränga dig
med tv-serier om kärlek
och problem
men insett
att du och jag hade passat så bra in där
du och jag
jag och du
vi två
vi hade kunnat vara dom
som gjorde slut av ett misstag
och sen insåg
att dom var gjorda för varann
du kunde vara rädd för att förlora mig
jag kunde kyssa dig
och säga att jag älskar dig,
du kommer aldrig förlora mig,
det är ödet.
men vi är inte dom
vi var inte dom
jag är inte din
och du är inte min
det fanns nog ingen plats för mig i ditt hjärta,
för allt du fått mig att känna är smärta.
är det meningen att jag
ska klara mig utan
dig ?
har försökt att fötränga dig
med tv-serier om kärlek
och problem
men insett
att du och jag hade passat så bra in där
du och jag
jag och du
vi två
vi hade kunnat vara dom
som gjorde slut av ett misstag
och sen insåg
att dom var gjorda för varann
du kunde vara rädd för att förlora mig
jag kunde kyssa dig
och säga att jag älskar dig,
du kommer aldrig förlora mig,
det är ödet.
men vi är inte dom
vi var inte dom
jag är inte din
och du är inte min
det fanns nog ingen plats för mig i ditt hjärta,
för allt du fått mig att känna är smärta.
1000 försök till att låtsas, en miljon fler tårar .
varje dag går jag till skolan
och ser fram emot att se dig
bara att få se dig
och låtsas att allt vore som förut
du och jag
det allra finaste som hänt mig
men jag vet,
jag vet innerst inne
att du inte tillhör mig längre
att jag inte kan kalla dig för
min pojkvän
att du aldrig mer kommer kyssa mig
att det närmsta dig jag kommer
är ett leende i korridoren
nu är allt ett kaos bland
tårar och minnen av ditt leende
försöker att sluta tänka på dig hela tiden
men jag är för svag.
och jag var så otroligt dum,
som trodde att jag kunde behålla något så fint som dig.
och ser fram emot att se dig
bara att få se dig
och låtsas att allt vore som förut
du och jag
det allra finaste som hänt mig
men jag vet,
jag vet innerst inne
att du inte tillhör mig längre
att jag inte kan kalla dig för
min pojkvän
att du aldrig mer kommer kyssa mig
att det närmsta dig jag kommer
är ett leende i korridoren
nu är allt ett kaos bland
tårar och minnen av ditt leende
försöker att sluta tänka på dig hela tiden
men jag är för svag.
och jag var så otroligt dum,
som trodde att jag kunde behålla något så fint som dig.
leendet bildades på läpparna av ett misstag
det är så meningslöst
när jag ler
när jag skrattar
dåliga skämt, jag skrattar bara
nu tror du att jag är glad
glad ?
jag undrar vad du vill
hur du vill att jag ska vara
för nu orkar jag inte med
alla drömmar om dig på nätterna
alla tårar för dig som inte går att stoppa
jag tryckte ner allt
tänkte att nu kan jag skratta lite
en gång bara
vara lite glad mår lite bra
men det gör ont nu
när jag skrattade åt dåliga skämt
när du såg på
nu vill allt bara explodera
och jag vill skrika
jag vill skrika att jag älskar dig
och du .. du
du kommer aldrig göra det
för det vet jag
och varje gång jag tänker på att jag aldrig mer
komma få känna dina armar runt mig
då går det sönder lite till inuti
jag var aldrig tillräckligt bra
jag var redan förstörd när du fick mig
men jag hade plåstrat
sytt några snea fula stygn
men nu hjälper inga plåster eller stygn i världen
nu är det slut
och jag är helt
ensam
när jag ler
när jag skrattar
dåliga skämt, jag skrattar bara
nu tror du att jag är glad
glad ?
jag undrar vad du vill
hur du vill att jag ska vara
för nu orkar jag inte med
alla drömmar om dig på nätterna
alla tårar för dig som inte går att stoppa
jag tryckte ner allt
tänkte att nu kan jag skratta lite
en gång bara
vara lite glad mår lite bra
men det gör ont nu
när jag skrattade åt dåliga skämt
när du såg på
nu vill allt bara explodera
och jag vill skrika
jag vill skrika att jag älskar dig
och du .. du
du kommer aldrig göra det
för det vet jag
och varje gång jag tänker på att jag aldrig mer
komma få känna dina armar runt mig
då går det sönder lite till inuti
jag var aldrig tillräckligt bra
jag var redan förstörd när du fick mig
men jag hade plåstrat
sytt några snea fula stygn
men nu hjälper inga plåster eller stygn i världen
nu är det slut
och jag är helt
ensam
när man blundar för sanningen och inte märker förrän det är försent .
jag skickade iväg försvaret,
skickade bort mina små soldater
'jag behöver inte er med' sa jag
'nu har jag honom, och ingen kan komma åt mig'
jag log och du log
förstod aldrig att du placerade in den
en bomb
en atombomb
så nära mitt hjärta att avståndet inte finns
jag trodde du var där,
jag trodde att du var tryggheten och lyckan
hela tiden höll du i den,
kontrollen
du hade kontrollen
allt som behövdes var att trycka på knappen
aktivera den
jag förstod ingenting förrän du
fingrade på knappen
jag såg hur du tryckte ner den
med förvirring i dina ögon
du krossade inte mitt hjärta älskling, du sprängde det .
skickade bort mina små soldater
'jag behöver inte er med' sa jag
'nu har jag honom, och ingen kan komma åt mig'
jag log och du log
förstod aldrig att du placerade in den
en bomb
en atombomb
så nära mitt hjärta att avståndet inte finns
jag trodde du var där,
jag trodde att du var tryggheten och lyckan
hela tiden höll du i den,
kontrollen
du hade kontrollen
allt som behövdes var att trycka på knappen
aktivera den
jag förstod ingenting förrän du
fingrade på knappen
jag såg hur du tryckte ner den
med förvirring i dina ögon
du krossade inte mitt hjärta älskling, du sprängde det .
utan din hand i min .
åh hur jag önskar
att dina ögon skulle se på mig sådär igen,
så att jag blir helt varm
i hela kroppen.
men din blick är tom, utan ljud och utan liv
utan kärleken som jag en gång såg
när jag bara försvann in i dom.
jag vill bara ändra,
ändra på det som hände.
ändra på dina känslor
och ändra på mig själv.
så att du skulle kunna älska mig.
allting är så tyst utan dig.
att dina ögon skulle se på mig sådär igen,
så att jag blir helt varm
i hela kroppen.
men din blick är tom, utan ljud och utan liv
utan kärleken som jag en gång såg
när jag bara försvann in i dom.
jag vill bara ändra,
ändra på det som hände.
ändra på dina känslor
och ändra på mig själv.
så att du skulle kunna älska mig.
allting är så tyst utan dig.
hålet som bara blir större och större för varje minut .
håll om mig och säg att det bara var
den värsta drömmen
någonsin .
den värsta drömmen
någonsin .
finns det inget mindre plågsamt sätt att må bättre?
det är nu som
den här deppigheten, vad man ska säga
att vara ledsen
har övergått till illamående
min kropp reagerar
det är som att nån har lärt den
hur den kan hjälpa mig
fastän den är jag
jag tror att jag är två
varför kan jag inte bara skrika?
varför ligger allting under
så långt ner
och långt bort
jag vill bara skrika ut allt
få det ur min kropp
inte virvla runt i mitt huvud
inte multipliceras och adderas
slå mig tills allt rinner ut
tills det jobbiga inte finns där inne längre
slå sönder mig och krossa det onda
jag vill inte dansa runt i det längre
jag vill inte.
den här deppigheten, vad man ska säga
att vara ledsen
har övergått till illamående
min kropp reagerar
det är som att nån har lärt den
hur den kan hjälpa mig
fastän den är jag
jag tror att jag är två
varför kan jag inte bara skrika?
varför ligger allting under
så långt ner
och långt bort
jag vill bara skrika ut allt
få det ur min kropp
inte virvla runt i mitt huvud
inte multipliceras och adderas
slå mig tills allt rinner ut
tills det jobbiga inte finns där inne längre
slå sönder mig och krossa det onda
jag vill inte dansa runt i det längre
jag vill inte.
Proffessional pretender.
nu är det dags
att sätta på masken igen
alla orden som vill ut
kastar jag iväg
"hur mår du?"
jag mår bara bra.
att sätta på masken igen
alla orden som vill ut
kastar jag iväg
"hur mår du?"
jag mår bara bra.
som att skära sig på papper i mellan fingrarna.
ibland undrar jag om det är med flit
som du river ett litet sår
i mitt
hjärta.
varför tvivlar jag alltid?
jag vet jag vet jag vet jag vet inte
tycker om dig så himla mycket
och dumma drömmar, klart jag inte borde tro på dumma drömmar
det var ju bara en dröm.
ändå blir jag rädd, det är så självklart
jag med alla mina fel, jag som är så rädd
jag som börjar gråta när du ska gå hem.
jag som aldrig fattat att jag duger.
vill inte förlora dig.
kanske inte ens kommer göra det nu
är väl som vanligt min hjärna som spelar mig ett trick
som lurar mig och får mig att må dåligt
att gråta
att känna mig värdelös
jag hade LOVAT LOVAT mig själv att aldrig visa
att gömma det, att försöka vara normal
jag klarar det inte! jag vill bara att du ska hålla om mig
och säga att du tycker om mig jättemycket
jag kan inte förstå det själv, det går inte
du kanske tycker om mig, du lät ju inte förändrad.
vi pratade senast idag och du lät glad och bäst som alltid.
men mitt logiska tänkande fungerar inte.
snälla ring mig, hör av dig, hälsa på mig, håll om mig.
hjärnans små underliga handlingar
ibland önskar jag att jag vore mer korkad
och inte la märke till vissa saker
små små onödiga saker
som jag förstorar upp med mitt inbyggda förstoringsglas
en pytteliten kommentar som for ur din mun
den kanske inte ens var negativ
men i min hjärna, där kan en komplimang bli till en orsak för att gråta
jag vet inte varför jag gör det, eller ens hur
men det är så det går till, om du undrar varför jag blir ledsen
när du säger att jag ser väl helt okej ut.
och inte la märke till vissa saker
små små onödiga saker
som jag förstorar upp med mitt inbyggda förstoringsglas
en pytteliten kommentar som for ur din mun
den kanske inte ens var negativ
men i min hjärna, där kan en komplimang bli till en orsak för att gråta
jag vet inte varför jag gör det, eller ens hur
men det är så det går till, om du undrar varför jag blir ledsen
när du säger att jag ser väl helt okej ut.
I know everything changes from day to day
vill du promenera med mig i regnet?
så kan vi hoppa i alla pölar
jag kan ta på mig den där fula regjackan
som jag alltid säger att jag hatar
så kan vi skratta åt hur hemska vi ser ut
när regnet har blött ner hela håret
så kan du slå till mig på armen på skoj
när jag säger att du inte ser riktigt klok ut.
eller så kan jag ju bara sitta här på mitt rum
och fundera på varför vi inte umgås som förut ..
för att du är min
som när vi är med varandra
och jag vet att du tittar på mig sådär sött
jag börjar alltid le
det tar alltid en liten stund
innan jag vågar pussa dig
fastän det är det bästa som jag vet
men det är lite mysigt
den där känslan
precis innan du kommer hålla om mig
när jag vet att du tycker om mig
som när vi stod och pratade
du tittade ut genom ditt fönster
och jag stod nedanför, på det blöta gräset
mina kinaskor blev genomblöta
och jag frös om händerna
men det är du värd,
för inget slår känslan jag får
när du tar min hand och ler
och jag vet att du är nöjd med mig.
för att du är min
som när vi är med varandra
och jag vet att du tittar på mig sådär sött
jag börjar alltid le
det tar alltid en liten stund
innan jag vågar pussa dig
fastän det är det bästa som jag vet
men det är lite mysigt
den där känslan
precis innan du kommer hålla om mig
när jag vet att du tycker om mig
som när vi stod och pratade
du tittade ut genom ditt fönster
och jag stod nedanför, på det blöta gräset
mina kinaskor blev genomblöta
och jag frös om händerna
men det är du värd,
för inget slår känslan jag får
när du tar min hand och ler
och jag vet att du är nöjd med mig.
i mitten av en hurricane
JAG TAR INTE ÅT MIG AV VAD FOLK SÄGER
JAG ÄR STARK
JAG TAR INGEN SKIT OCH JAG BRYR MIG INTE
men egentligen, alla kommentarerna
dom har snurrat runt i mitt huvud som en tornado
och förstört mitt perspektiv på saker
jag vet inte vad jag tycker
jag vet inte vad som är min stil
jag vet inte vad som passar
jag vet inte vem jag är
jag vet ingenting
inte nu längre
JAG ÄR STARK
JAG TAR INGEN SKIT OCH JAG BRYR MIG INTE
men egentligen, alla kommentarerna
dom har snurrat runt i mitt huvud som en tornado
och förstört mitt perspektiv på saker
jag vet inte vad jag tycker
jag vet inte vad som är min stil
jag vet inte vad som passar
jag vet inte vem jag är
jag vet ingenting
inte nu längre
malin
om du sätter dig här brevid mig
så ska jag fläta in alla sommarens blommor i ditt hår
jag kan sminka dina ögon med höstens regn
pudra dina kinder med vårens knoppar
och måla dina läppar med vinterns kontraster
vi kan glida iväg på varsitt moln och bara
ha framtiden rakt framför oss
vi kan skratta och le åt allt dumt som
vi sagt och gjort, och lämna det bakom oss
vad som väntar bestämmer vi
det är vi, du och jag mot alla och mot framtiden.
varför?
Sex, en känsla av skam
jag visste inte vart du var,
men att du försvann
blickar, kommentarer som
trängde djupt in i själen
men att du förstörde mig var inget
du förstod, för dig var det ju bara ord.
Patetisk
Men det gör inget, det gör inget att ingen
ser när hon sitter på sitt rum och kramar
kudden hårdare än hon borde.
och om hon gråter, det gör inget.
för om ingen ser att hon gråter,
så vet ingen hur patetiskt och dum
hon egentligen är.
om han visste, om han visste hur det var
då finns det inget kvar.
men om ingen ser, då gör det inget.
liten igen
om du tittade på mig och log
som du gjorde då
allting skulle bli perfekt
men nu är det fel, bara fel och fel
varför blir det aldrig ?
varför blir det aldrig vi ?
så nu sitter jag här, dum och sårad
och fattar inte vaddetvarsomhändealls
vi var ju där, och nu här och det är helt fel
vi är inte ens på samma plats längre
du är långt borta och jag är fortfarande här
liten, skamsen, med hjärtat i handen som
du kastade tillbaka när du hittade en annan
otillräcklig, det var vad din blick sa
aldrig är jag bra nog åt dig, så jag får
sitta kvar här och le åt hur dum jag varit hela tiden.
Bortgjord, sårad, och liten igen, var ska jag ta vägen ?
som du gjorde då
allting skulle bli perfekt
men nu är det fel, bara fel och fel
varför blir det aldrig ?
varför blir det aldrig vi ?
så nu sitter jag här, dum och sårad
och fattar inte vaddetvarsomhändealls
vi var ju där, och nu här och det är helt fel
vi är inte ens på samma plats längre
du är långt borta och jag är fortfarande här
liten, skamsen, med hjärtat i handen som
du kastade tillbaka när du hittade en annan
otillräcklig, det var vad din blick sa
aldrig är jag bra nog åt dig, så jag får
sitta kvar här och le åt hur dum jag varit hela tiden.
Bortgjord, sårad, och liten igen, var ska jag ta vägen ?
